Nåt jag måste träna på.

Vi åkte till Norsjö igår.

Bara sådär för att byggarbetet skulle börja.

Byggarbetet som är sommarens projekt.

Många reagerar på att vi inget annat gör.

Än renoverar.

Och det har varit mycket sånt.

Nästan hela tiden.

Både i det här huset och förra.

Men det ger ju resultat.

Och sommarens projekt kommer förändra massor.

Carport.

Ombyggnation av tak.

Tillbyggnation av tak.

Och så takbyte.

Takbytet känns ju som den lilla grejen.

Och jag är faktiskt lite nervös.

Det är så mycket som ska klaffa.

Men vi ser.

Är det nåt positivt

efter allt som hänt

så är det att jag dagligen får träna

på att ta dagen som den kommer.

Annars går jag rädd jämt.

Och vill gömma mig.

Nu är vi i alla fall här några dagar.

Och vi ska hinna med massa kusin-bus!

Snart byggkaos igen?

Det var ett tag sen jag skrev om vår renovering.

Kanske för att inget hänt.

Och nog måste jag säga att det var skönt.

Med en ordentlig paus.

Det har varit så himla mycket

och så mycket byggkaos hemma.

I sommar är det dags igen.

Om allt går som planerat.

Taket ska läggas om.

En carport ska läggas till.

Spännande.

Taket är absolut nödvändigt.

Det sades redan på besiktningen.

För två år sedan.

Carporten är absolut inte det.

Men allt behöver väl inte vara det.

Planen är att det ska ske i augusti.

Efter valpar.

Och efter lite vila efter valpar.

Sen ska vi nog ta tag inomhus igen.

Jag ansökte till Smetanas hjältar idag.

För att få vårt sovrum gjort.

Det är så långtifrån prioriterat.

Ni vet hur man nedprioriterar sig själv.

Självuppoffrande kallas det väl.

Där bredvid garaget (se bild).

Där ska carporten finnas.

Spännande!

Och ja, tjejerna hjälper till.

Bilden är gammal.

Vi har inte sådär mkt snö 🙂

Drömmar tar en framåt.

Eftersom det är full renovering hemma hos oss

så är inredningen ganska eftersatt.

Jag minns att jag

någon vecka efter att Hampus dött

valde att köpa nya soffkuddar.

Något som jag längtat efter.

Innan allt det här.

Det blev på något vis ett tecken

på att Hampus hade haft rätt.

Det här han sa om att man fortfarande är sig själv

utan någon annans andetag.

Jag längtar

tills det är dags att byta soffa till exempel.

I vårt förra hus

var vardagsrummet extremt avlångt.

Vi köpte den längsta soffa vi hittade.

I princip.

I det här huset tar den upp alldeles för mycket plats.

Men den står kvar.

För vi tänker att vi ska prioritera annat nu.

Det är mycket jag önskar mig.

En sak är sammetsgardiner.

I petrolblått.

Fullkomligen älskar den färgen!

soffa.png

Om jag fick önska helt fritt

skulle den där soffan vara fantastisk hos oss.

Ihop med de där sammetsgardinerna.

Soffbordet är också en gammal historia.

Av precis samma anledning.

bord.png

Nånting skulle behöva göras hemma.

För att göra det mer höstanpassat.

Men det är svårt när man renoverar.

Alltid finns det några hål att fylla.

Möblerna i det här inlägget är tagna från Bra innemöbler.

Jag har precis hittat dit faktiskt.

Och nu har jag suttit här

och drömt mig både till framtiden.

Och tillbaka.

 

Sofias änglar.

Jag önskar att Sofias änglar fanns.

Utanför TV.

Jag är så förbaskat trött på vårt hus.

Vi är båda två.

Förut var vi så glada och peppade.

På att fixa och dona.

Renovera.

Nu känns allt bara så jobbigt.

Och varje gång vi ser något oklart.

Så känns det ännu mer jobbigt.

Jag drömmer om en målad entré.

Att det gamla köket försvinner

och blir till ett rum.

Att barnen får ett fräscht rum.

Med bra golvläggning utan risk för fukt.

Att taket läggs om.

Att vi får ett modernt sovrum.

Men mest av allt drömmer jag om

en fixad gräsmatta.

För barnens skull.

Jag lägger ut bilder.

Försöker vara positiv.

Skygglapparna på.

Men det är jord.

Stora stenar.

Ojämnt och snubbelrisk.

Sofias änglar, ja.

Fast någon annans änglar.

Som inte behöver vara på tv.

Allt känns så övermäktigt.

Ni vet, när man inte ens tar sig in i duschen.

Sådär som man borde.

När matvanorna inte stämmer.

När dammsugning och allt vardagligt

är som ett berg.

Blä.

Det är morsdag idag.

Orange is not the new black.

Möjligen grått.

Renoveringen då?

Det finns nog ingenting

som går vår väg just nu.

Med renoveringen.

Jag drömde om en minnesplats

till barnen.

Istället fick vi börja om med köket.

I förrgår sa sambon

att de skulle skruva fast köksskåpen.

Några timmar senare behövde de tas ner.

Personen som hjälpte oss

hade gjort fel.

Några timmar efter det

hade han gjort så fel

att när de tog bort skåpen

följde kakel och gips med.

En stor bit.

Så de fick ta bort allt.

Och börja om från början.

Och badrumsrenoveringen står stilla.

Rörmokare tar tid på sig tydligen.

Att ens komma på plats.

Sen ska elektriker dit.

Och så flytspackling.

Tätskikt.

Inte förrän då

kan de fortsätta med väggar osv.

Vet de inte att vi vill komma hem?