Det finns en människa inuti.

Jag ser en människa inuti mig. Hon är mamma. Hon syns alltjämt. Hon har tappat det. Av sorg. Hon är rödgråten. Hennes hår är långt. Svart. Hon har en klänning. Sönderriven av väder och vind. Jag ser hur stormen i regnet får den att fladdra. Det rinner tårar ned för hennes kind. De är svarta…

Drömmar.

Det låter nog märkligt. Jag tycker det i alla fall. Att jag drömmer. Inte sådär på nätterna, utan drömmer om livet. Mål för framtiden. Kanske intellektualiserar jag? Sorgen alltså. För när jag tänker efter så verkar det vanligt. En nära anhörig dör, så man avslutar en dålig relation. Som exempel. Man omvärderar livet. Jag har…

Den fasansfulla natten del 2 – Ambulansen

Ambulanspersonalen kommer in. De arbetar snabbt. Jag skyndar ut. ”Jag kan inte se det här” säger jag. Jag faller ihop i rummet utanför. Min andning fungerar knappt. Jag ser in. Ihsan har stannat kvar. Kämpar jämsides med ambulanspersonalen. Fortsätter kompressionerna medan de förbereder sitt. Jag skyndar till telefonen. Meddelar hans pappa. Han ska komma. Nånstans…

Den fasansfulla natten, del 1; före ambulansen.

Det var 1 februari. Hampus skulle egentligen vara hos pappa. Vi frågade om han fick stanna. Det var ju min födelsedag dagen efter. Han var hemma från skolan. Han hade sin hemska hosta. Jag hade hög feber. Min mamma hade kommit. Som stöd. Ihsan lagade mat. Det var supergott minns jag. Hampus ställde påminnelse på…

Aldrig långt borta.

Igår kväll kom den igen. Paniken. Den svarta. Fasansfulla. Paniken. Den som sveper med en. Och förvandlar hela ens värld och existens till ett dystert hål. Flickorna är fantastiska på att bryta det. Hålla fast mig i nuet. Ihsan också. Egentligen allt som händer runt mig. Minsta lilla sms som sysselsätter hjärnan. Igår var en…