Jag gråter hellre, än att låtsas som att han inte funnits.

Nu kommer snart årsdagen av hans död. Och min födelsedag. Det är en så surrealistisk blandning av två oförenliga saker. Ska jag fira min födelsedag eller sörja hans död? Och hur gör man båda samtidigt? Och jag vet, att det också blir svårt för många av er som känner mig och/eller följer mig här. På…

Fårens barn heter kallingar.

Wow. Eller buhu. Nu är barnen lämnade på förskolan för första gången sedan jag fick semester i början av juni. Amira var som en ko på vårens första grönbete. Det var väntat. Maryam satte sig i sandlådan efter att krampaktigt ha hållit mitt pekfinger i sin hand. Där observerade hon på andra barnen, medan hon…

Saknaden är parallell.

Nu har pappa åkt till Norsjö. Jag trodde att pappas närvaro skulle vara dunder för min diet. Jag tänkte i mitt inre att jag skulle ta nästa steg. Lchf, fasta PLUS lägga till motionen med pappa. Inget kunde varit mer fel. Jag blev lat och började fuska med maten, så det blev noll och inget…

Göra döden värdefull.

Kanske ni kan hjälpa mig? Hur når man fram till alla som behöver? Så många har redan haft hjälp av mina ord. Det har de sagt. Men jag blir ändå ledsen. Journalister verkar gärna vilja prata om döden. Sånt säljer. Det upprörande svarta. Pang bom, sorgligt, klart. Men få verkar vilja närma sig det andra….