Valparna och kontraster.

Våra valpar har kommit.

Hur söta som helst!

Till och med en kattmänniska kan se det.

En sån som jag alltså.

Valparna har tagit över Amiras existens.

Hon leker och lever valpar nu.

Hennes största gosedjur är mamma

och alla andra nallar är valparna.

Ja, för så många valpar blev det.

12 st gosiga.

Många frågar om alla överlevde.

Svaret är ja.

Om hon verkligen har mjölk till alla?

Vet ej.

Vi måste väga såklart.

Det är nog det jobbiga nu.

Att jag blir en sån hönsmamma

även med valpar.

Oroar mig för minsta lilla.

Men det ska väl gå bra.

Det tror jag.

Maryam verkar också gilla dem.

Hon skriker rätt ut när hon ser dem.

Tänk lilla Maryam…

i sitt korta lilla liv

så har hon varit med när storebror dog.

På IVA.

Och när 12 valpar kom till världen.

Såna stora kontraster

på bara lite drygt 1,5 år.

Godhet i nedstigande led

Det kom barn förbi oss

för att sälja majblommor.

Det är för en god sak så jag köpte.

Och sånt vill jag att mina barn ska göra

så jag skulle förklara för Amira.

Försökte förklara

att pengarna gick som till en stor kassa.

Där barn som inte hade pengar kunde få hjälp.

Om deras mamma och pappa hade lite.

Hon var lite för ung.

Hon kunde först inte släppa

att jag hade tagit hennes pengar.

Fast det hade jag inte

bara att hon trodde det.

Sen vill hon också ha pengar.

Sen skulle hon förklara för Amo

vad som hade hänt.

Och hon fick det ungefär att låta

som att barnen hade kommit och stulit.

Men känslan verkade iaf ha gått in.

För varje gång hon ser barn utanför fönstret

så pekar hon leende och säger:

-”Mamma, titta där är de där barnen

som fick dina pengar.”

Hon sa det med ett tonfall

som om hon vore 50 år

och mycket förstående för deras svåra situation.

Gullunge! ❤️

PS. Köp Majblomman 2019!

Sådär som Ida Backlund.

Jag märker att många av mina inlägg

handlar om de kraftiga svängarna.

Men nånstans lär jag känna mig själv nu.

Också.

Det blir som en bearbetning av tiden som är.

Den Maja som fanns förr.

Hon minns jag knappt.

Jag försöker plantera blommor.

Sådär som Ida Backlund.

Men det är svårt att få dem att växa.

Jag längtar efter livet.

Sådär som det var.

Jag har nånstans börjat inse

att det måste ske utan.

Utan honom.

Men jag vill leva.

Drömma.

Jag vill bli jag.

Sträva.

Utvecklas.

Tillvarata min stund här.

Tills jag får träffa honom igen.

I nuet där vi lever.

Här sitter jag i morgonrocken,

fortfarande lite febrig.

Amira äter frukost framför IPaden.

Sådär som hon inte borde.

Men vem är perfekt förälder

när man är sjuk?

Enligt rapport har Maryam kräkts.

Och efter en vecka av diarre;

Hur länge

kan man ha magsjuka egentligen?

Nån som vet?

Dessa dagar har jag både ätit socker

och totalt lagt ner allt vad rörelse heter.

Men det får man väl också

när man är sjuk.

Och barnen är det.

Och man är ensam förälder hemma.

Jag-stark 2019 känns långt borta

men samtidigt handlar det väl också

om att ta hand om sig själv

att lära sig lyssna på kroppen

att ta livet som det kommer.

Så därför sitter jag här i morgonrocken

Amira ser IPad

samtidigt som hon äter frukost

Och bara tar hand om oss.

I nuet.

Jag-stark 2019

får handla om det jag behöver.

Att ta tillvara på varann, såhär efteråt.

Jag vill dela ett meddelande jag fått

faktiskt från mediet som jag gick till.

Man får tro eller inte tro

på just det mediala

men det hon skrev gick rätt in:

”Jag bär även med mig

en känsla sen vårt möte.

Kanske att du känner

att du inte tog tillvara tiden med Hampus?

Men det gjorde du.

Ofta när nån rycks bort

säger nån att man ska ta vara på varann.

Men det kan också skapa en rädsla och oro

för om man tex kan sätta gränser

och om man ska våga bli arg etc.

Hampus var trygg och vet att han var älskad.

Men hälsningen är nog från ”högre ort”

att du kan vara frimodig

och våga bli arg

och även känna glädje när det kommer

Att bli arg och sätta gränser

är en kärlekshandling

likväl som tröst och kramar och pussar.”

Just när hon skrev det

så behövde jag det där som allra mest.

Mitt dåliga samvete åt upp mig.

Inte bara för att jag inte fanns där i tid

utan för såna saker som jag gnällt på.

Onödigt verkade det.

Varför skulle han städa sitt rum t.ex

när hans liv blev så kort?

Varför hade jag bråkat på honom alls?

Det hjälpte mig

det där meddelandet.

Och kanske kan det hjälpa fler.

Att ta tillvara på varann är något annat

än att låta saker gå

eller att bara vara.

Många mår dåligt för att man återgår

till det där ekorrhjulet även fast nån dött.

Även fast det fört med sig så många insikter.

Men ekorrhjulet måste tillbaka.

Så ser vårt samhälle ut.

Och som Hampus sa:

-”Man är fortfarande sig själv.”

Att ta tillvara på varandra

kan också betyda att fortsätta leva.

Som nu

att jag ger mina levande barn

allt det där som Hampus fick.

Av mig själv.

Glad.

Ledsen.

Arg.

Stressad.

Och så vidare.

Insikterna jag fått

finns ju alltid med i min ryggsäck ändå.

Och hjälper mig att ta beslut

även om det sker omedvetet.

I den där vanligheten.

Haha.

Så känns det.

Så nervös har jag varit för att fira jul.

För gråten på julafton.

För saknaden.

För att se glädjen och känna stinget.

Det där hemska hugget.

Av sorg.

Men ändå längtat för barnens skull.

Amiras i alla fall

som längtar så till julafton.

Och alla julklapparna.

Och helt plötsligt skrattar livet

oss rakt i ansiktet.

Igen.

Magsjuka.

Låter jag bitter?

I förrgår kräktes Maryam första gången.

Igår kväll kom det igen.

Min mage är kaos.

Och jag har ordentlig yrsel.

Däremot verkar Amira må bra än.

Och Ihsan.

Men jag bara känner:

”God jävla jul”.

Jag kämpar ju så för att vara positiv.

Önska god jul till alla

och vara en sån där vanlig människa.

Men magsjuka var väl lite att ta i

i fråga om den där vanligheten.

Så smart du är, I admire you!

Jag blev paff.

För det kom så från ingenstans.

Och nånstans har jag tappat tron.

Den allra viktigaste tron.

Den på mig själv.

Men så förklarade min vän.

På ett sätt så jag faktiskt också kände det.

Det är svårt att se sig själv

med andras ögon,

men den här gången så kunde jag det.

”För att jag

aldrig har känt/träffat någon

som kan utrycka sina tankar

med så bra beskrivning.

Jag får så många A-ha moments

från dina texter.

Det är ett måste

att man är smart för att kunna göra det.

Sen, hur du hanterar barn och man

och med allt skit som händer

(sjuka barn, magkatarr, mörka dagar).

På nått sätt tar du dig upp.

Du gråter och mår dåligt

och det är bara DU som riktigt känner

och går igenom helvetet,

men tar inte glädjen,

av att vara med sin mamma,

ifrån Amira och Maryam.

Det är som flera olika personer

som lever parallellt.

Hur kan man inte se upp till det?”

Låter det ego om jag mår bra av sånt?

Boostar mitt mående.

Som en injektion.

Tack Sandra, du är fantastisk!

Ännu ett brev, till dig min älskade.

Hej Hampus,

Hur har du det?

Jag vill tro att du har det bra.

Att alla hjälper varandra där du är.

Sådär som du alltid gjorde här.

Att det nånstans lönar sig

att du var så fantastisk.

Vi var på Avion för ett tag sedan.

Kommer du ihåg när Avion öppnade?

Jag hade lovat dig att åka till Toys r’ us.

Öppningshelgen.

Jag bannade mig verkligen.

Jag tror att vi snurrade efter en parkeringsplats

i ungefär 30 min.

Men jag var en sån där mamma till dig.

Jag försökte i alla fall.

Om jag hade lovat

då hade jag lovat.

Som när jag glömde julklapparna i Holmsund

när vi firade lilla julafton i Norsjö.

Jag körde helt enkelt fram och tillbaka.

För att hämta dem.

Inte för att du absolut skulle få klapparna.

Utan för att jag hade lovat.

Och du skulle lära dig att löften håller man.

Hur som helst.

Väl inne på Avion

så var du klar efter ca 10 min.

Du bara konstaterade

att leksaken var dyrare där.

Det var det besöket.

Sedan dess var vi en hel del på Avion.

Som när vi köpte dina skor till gymmet.

Du ville ju börja gymma med Ihsan.

Eller när vi köpte nya jeans,

som du plötsligt växte in i att gilla.

Och som du älskade Subway.

När jag såg yoghurt/glass-stället

så började jag gråta.

Du ville gå dit

efter ditt sockerfria år.

Men det hann du aldrig.

Jag älskar dig, Hampus.

Jag längtar till dig.