Valpnamn som om du levt…

Igår satte vi oss ner för att välja namn.

Det var ju jättesvårt.

Vi ville ha ett tema.

Eller ville vi det?

Städer?

Kändisar?

Direkt från listor på hundnamn?

När Ihsan och de andra gick ut

så slog det mig.

Hampus.

Om han levt idag

så hade han haft stor del i det här.

Vad hade han valt?

Förmodligen hade han haft svårt med det.

Som när vi skulle välja namn till systrarna.

Sen tror jag det hade kommit.

Marvel.

Star Wars.

Sagan om ringen.

Hans stora favoriter.

Därför har vi valt nu.

Namn till alla valparna

med Hampus som tema.

Så de 12 små valparna ska heta:

Gimli

Frodo

Hellion

Logan

Legolas

Fury

Shanna

Nova

Zola

Estel

Amora

Moria.

Det är för dig, Hampus.

Precis som om du levt.

Valparna och kontraster.

Våra valpar har kommit.

Hur söta som helst!

Till och med en kattmänniska kan se det.

En sån som jag alltså.

Valparna har tagit över Amiras existens.

Hon leker och lever valpar nu.

Hennes största gosedjur är mamma

och alla andra nallar är valparna.

Ja, för så många valpar blev det.

12 st gosiga.

Många frågar om alla överlevde.

Svaret är ja.

Om hon verkligen har mjölk till alla?

Vet ej.

Vi måste väga såklart.

Det är nog det jobbiga nu.

Att jag blir en sån hönsmamma

även med valpar.

Oroar mig för minsta lilla.

Men det ska väl gå bra.

Det tror jag.

Maryam verkar också gilla dem.

Hon skriker rätt ut när hon ser dem.

Tänk lilla Maryam…

i sitt korta lilla liv

så har hon varit med när storebror dog.

På IVA.

Och när 12 valpar kom till världen.

Såna stora kontraster

på bara lite drygt 1,5 år.

Godhet i nedstigande led

Det kom barn förbi oss

för att sälja majblommor.

Det är för en god sak så jag köpte.

Och sånt vill jag att mina barn ska göra

så jag skulle förklara för Amira.

Försökte förklara

att pengarna gick som till en stor kassa.

Där barn som inte hade pengar kunde få hjälp.

Om deras mamma och pappa hade lite.

Hon var lite för ung.

Hon kunde först inte släppa

att jag hade tagit hennes pengar.

Fast det hade jag inte

bara att hon trodde det.

Sen vill hon också ha pengar.

Sen skulle hon förklara för Amo

vad som hade hänt.

Och hon fick det ungefär att låta

som att barnen hade kommit och stulit.

Men känslan verkade iaf ha gått in.

För varje gång hon ser barn utanför fönstret

så pekar hon leende och säger:

-”Mamma, titta där är de där barnen

som fick dina pengar.”

Hon sa det med ett tonfall

som om hon vore 50 år

och mycket förstående för deras svåra situation.

Gullunge! ❤️

PS. Köp Majblomman 2019!

Mysig aktivitet!

För några dagar sedan hade vi bio hemma.

Det blev en riktig heldags-aktivitet.

Första delen av dagen pga tjat

och skavsår i mammas öron.

Andra delen pga förberedelser.

Vi gjorde en prislista.

La popcorn i pappersmuggar

och chips i små papperspåsar.

Såklart behövde vi också pengar

och de pysslades och pryddes.

Sen släckte vi alla lampor

förutom den över kassan.

När alla hade handlat sina saker

av stora flickan i huset

så var det dags att sätta sig.

Inte i soffan

utan på en madrass nedanför.

Och på kuddar

för speciella sittplatser.

Amira såg inte så mycket av filmen.

Hon ville istället fortsätta stå i kassan.

Det var en super-aktivitet faktiskt.

#parentinghack ❤️

Efter ungefär 5 ”uthällningar” av snacks

och minst lika många spill av Festis

så blev det sängdags 👍

Att ta tillvara på varann, såhär efteråt.

Jag vill dela ett meddelande jag fått

faktiskt från mediet som jag gick till.

Man får tro eller inte tro

på just det mediala

men det hon skrev gick rätt in:

”Jag bär även med mig

en känsla sen vårt möte.

Kanske att du känner

att du inte tog tillvara tiden med Hampus?

Men det gjorde du.

Ofta när nån rycks bort

säger nån att man ska ta vara på varann.

Men det kan också skapa en rädsla och oro

för om man tex kan sätta gränser

och om man ska våga bli arg etc.

Hampus var trygg och vet att han var älskad.

Men hälsningen är nog från ”högre ort”

att du kan vara frimodig

och våga bli arg

och även känna glädje när det kommer

Att bli arg och sätta gränser

är en kärlekshandling

likväl som tröst och kramar och pussar.”

Just när hon skrev det

så behövde jag det där som allra mest.

Mitt dåliga samvete åt upp mig.

Inte bara för att jag inte fanns där i tid

utan för såna saker som jag gnällt på.

Onödigt verkade det.

Varför skulle han städa sitt rum t.ex

när hans liv blev så kort?

Varför hade jag bråkat på honom alls?

Det hjälpte mig

det där meddelandet.

Och kanske kan det hjälpa fler.

Att ta tillvara på varann är något annat

än att låta saker gå

eller att bara vara.

Många mår dåligt för att man återgår

till det där ekorrhjulet även fast nån dött.

Även fast det fört med sig så många insikter.

Men ekorrhjulet måste tillbaka.

Så ser vårt samhälle ut.

Och som Hampus sa:

-”Man är fortfarande sig själv.”

Att ta tillvara på varandra

kan också betyda att fortsätta leva.

Som nu

att jag ger mina levande barn

allt det där som Hampus fick.

Av mig själv.

Glad.

Ledsen.

Arg.

Stressad.

Och så vidare.

Insikterna jag fått

finns ju alltid med i min ryggsäck ändå.

Och hjälper mig att ta beslut

även om det sker omedvetet.

Syskonen med de busiga ögonen.

Hampus älskade sina små syskon.

Jag har nog skrivit det förr.

Ni får nog stå ut med det.

Jag vill bara säga/skriva allt om honom.

Igen och igen.

En gång hade jag precis hämtat Amira.

Från förskolan

och vi såg Hampus gå in på biblioteket.

Vi följde efter.

Jag var lite avvaktande.

Han hade ju en klasskompis med.

Men Amira sken som solen.

Sprang till Hampus.

Han tog upp henne.

Visade henne för klasskompisen.

Sa nåt som jag inte hörde.

De alla tre log mot varandra.

Amira och Hampus

med de glittrande, busiga ögonen

som de båda har/hade.

Som den mest naturliga grej.

Han sa till mig att de skulle jobba lite.

Sen skulle han komma.

Amira blev ledsen när vi skulle gå.

”Följ mamma Amira, jag ska

stanna här. Jag kommer hem snart.”

Han sa det med den där

målbrotts-rösten han hade.

Fast ett målbrott som nästan var klart.

Maryam fick ju bara 5 månader

med sin bror.

Men om Hampus fick välja

valde han alltid henne.

När jag bad om hjälp.

Ler av tanken.

Han tyckte att Amira

var ganska jobbig

och hon gillade nog

att trycka även på hans knappar.

Hjärtat brister av tanken på

att de inte kommer minnas.

Varför fick han inte leva?

Jag hade nog hellre valt ledsna barn nu.

Som sen hade vackra minnen kvar.

Men jag fick aldrig välja…