Här är livet som förut.

Semestern har börjat för oss

och livet känns faktiskt ganska som vanligt.

Sådär som förut.

Hampus känns nära här

och med allt liv i hans bilder

så kan jag omöjligt få in att han är död.

Inte ens när jag skriver ordet

så känns det som en sanning.

Som att han fortfarande är hos sin pappa.

Minns fortfarande ungdomen på jobbet

som i affekt frågade hur det skulle kännas

om mitt barn åkt iväg.

Om jag inte visste om jag skulle se honom.

Någonsin.

Nu när min hjärna fortfarande tänker

att Hampus är hos sin pappa

så är jag fortfarande övertygad om samma.

Det hade känts bättre om han åkt iväg

till ett annat land

för att utvecklas och få det bättre.

Även fast jag fattar hur jobbigt det är också.

Om man är i den sitsen.

——–>

Vi har det i alla fall superbra här.

Barnen leker med kusinerna.

Hoppar i studsmattan.

Jagar varandra.

Leker med dockor.

Umgås och trivs framförallt.

Livet ska vara såhär.

Hur spenderar ni sommaren?

Jag har ju en enorm semester framför mig.

Älskar sommaren.

Har alltid gjort det.

Och ser framemot denna.

Kanske jag vaknar till liv igen?

Tillsammans med barnen.

Kanske.

Nåt jag måste träna på.

Vi åkte till Norsjö igår.

Bara sådär för att byggarbetet skulle börja.

Byggarbetet som är sommarens projekt.

Många reagerar på att vi inget annat gör.

Än renoverar.

Och det har varit mycket sånt.

Nästan hela tiden.

Både i det här huset och förra.

Men det ger ju resultat.

Och sommarens projekt kommer förändra massor.

Carport.

Ombyggnation av tak.

Tillbyggnation av tak.

Och så takbyte.

Takbytet känns ju som den lilla grejen.

Och jag är faktiskt lite nervös.

Det är så mycket som ska klaffa.

Men vi ser.

Är det nåt positivt

efter allt som hänt

så är det att jag dagligen får träna

på att ta dagen som den kommer.

Annars går jag rädd jämt.

Och vill gömma mig.

Nu är vi i alla fall här några dagar.

Och vi ska hinna med massa kusin-bus!