Jag gråter hellre, än att låtsas som att han inte funnits.

Nu kommer snart årsdagen av hans död. Och min födelsedag. Det är en så surrealistisk blandning av två oförenliga saker. Ska jag fira min födelsedag eller sörja hans död? Och hur gör man båda samtidigt? Och jag vet, att det också blir svårt för många av er som känner mig och/eller följer mig här. På…

Vardagsstöket är en orsak.

Även om jag är hemma med vabb, känner av nåt som liknar början till feber och egentligen vill kräkas när jag ser en full diskmaskin och diskbänk (lycka är en ren diskbänk, som min syster en gång sa), så fick jag en stark och innerlig känsla av tacksamhet. Vardagsstöket är ett tecken på att vi…

Vad är väl ett homosexuellt barn gentemot ett dött barn?

Idag sitter jag i Nordmaling på en föreläsning om HBTQI och normkritik. Jag har alltså börjat om att jobba igen. Första dagen tillbaka efter alla sjukdomar. Kladdig i ögonen av salva men det fungerar i alla fall. Jag har alltid gillar föreläsningar. Man får komma ifrån sina vanliga arbetsuppgifter för att fylla på med nya…

Då blev det dags igen.

Tack alla ni som gått igenom min resa igen. När jag delat vad som hände på Facebook. Igen. Jag kan nog inte beskriva hur innerligt tacksam jag är att jag skrev så pass detaljerat då. Jag sugs in i händelserna igen. Jag står där med Hampus. Och han finns där. Med mig. Även fast han…

Träningsiver.

Imorse, när jag fortfarande låg kvar i sängen, låg jag och planerade hur jag skulle träna direkt på morgonen. Ni vet, lämna barnen, komma till jobbet, utnyttja friskvårdstimmen och så träna. Jag klev upp med Maryam, gick till toaletten. Hon är supergnällig och kan inte sluta gnugga ett öga. Bam. Ögoninflammation. Jag läser på 1177…

Borta bra, men hemma bäst.

Sedan ca kl 20 i förrgår är vi återigen hemma från vår roadtrip. Hur fantastisk den än har varit så är det underbart att vara hemma. Och sista dagarna var hemlängtan nog den allra största känslan. Och det är väl bra, tänker jag, att vi längtar hem 🙂 Vardagen för oss är ändå ganska tuff….

Det där första inlägget. Kommer du ihåg?

Jag läste det igår. Det där första inlägget. Det där om dåligt samvete. Jag skrev att jag inte visste om jag skulle skriva i bloggen. Men jag vet aldrig om det egentligen var sanningen. Jag behövde skriva. Från första sekund. Det enda jag undrade då var om jag skulle skriva det så öppet som i…

Som att en ny chans skulle rädda honom – tillbakablicken på året.

Året 2019 var året efter. Det första året för årsdagen av hans död. Så januari försvann i det. I förberedelser på sorgens kaos. Och jag minns ju att det var värst. Själva dagen gick okej. Men då var ju också allt slut. På min födelsedag. Allting hände ju som dagen innan. Och det var så…

Är du fåfäng?

Nedanstående text är tagen från Inlandsaktivisterna. För att hela Sverige måste få leva. Jag tycker att det säger sig självt. Så självklart det låter. Men varför ges inte Norrlands inland förutsättningarna för att dess medborgare ska kunna bo kvar, frodas och ha ett lika fantastiskt eller inte fantastiskt liv som de i städerna? Texten nedan…

Nyårslöfte.

Ja. Jag vet. Själva ordet nyårslöfte skriker ju inte direkt pålitlighet. Inte mina heller. Men det kan inte hjälpas för jag har några saker som jag behöver lova. Igen. Sockernoll. Det har endel av er hört talas om. Jag skrev om det förut och försökte få människor på tåget. Det tåget ville ingen följa med…