Pojkens sista dagar.

Jag har startat en insamling på Facebook. Till en familj vars öde liknar vårt. Fast ändå på nåt vis ännu värre. Jag känner inte familjen. Känner bara deras son. Den son som skickades till Sverige. För att spara pengar. För att de behövde allt de hade till lillebrors behandling. Nu är den sista tiden kommen.... Continue Reading →

Det borde finnas ett slut.

Min hjärna planerar. För Hampus återkomst. För hur länge jag måste klara mig. Lite som när man ställer väckarklockan och räknar bakåt hur många timmar man får sova. Som att min hjärna fortfarande tror att det finns ett slut. Att jag ska bli lycklig. Typ som varje måndag. När han kom från pappa. Eller efter... Continue Reading →

Handduksrullen.

Amira har nån slags hatkärlek till vatten. Kärlek tills det kommer i ansiktet. Som många barn iofs. Ett tag vägrade hon bada för att hon blivit rädd. Men nu har hon fasat och skrikit hysteriskt när vi ska tvätta håret. Idag kom lösningen. Inget revolutionerande kanske men här hemma löste det ett stort problem. Handduksrullen.... Continue Reading →

”I hope that you remember me.”

Dags för jobb igen! Sommar. Sol. Värme. En ungdom som grillar. Och musik. Härlig stämning och jag är glad. Vi skrattar. Pratar om allt möjligt. Kubb. Tills plötsligt. "I see fire". Hampus favoritlåt. Och en av de som sjöngs på begravningen. Låten i hans bildspel. Jag gick. Kände tårarna ansamlas. Gråten fastnade i halsen. Små... Continue Reading →

Besök från förr!

Igår fick vi besök. Min bästa kompis från förr. Amira har aldrig träffat henne. Eller hennes familj. Hon stod ändå med näsan mot fönstret. Och skrek av glädje när de kom. Det var ett märkligt möte. Jag och hon har inte träffats på länge. Inte sen åtminstone 2011. När vi träffades hade hon sin kille.... Continue Reading →

Vara en krycka.

För att stärka en annan människa, så måste man relatera till den personens potential. Man måste kunna visa att man tror på personen, även om den inte gör det själv. Man behöver stå vid sidan om och vara en krycka, men låta personen gå och göra själv. Deras gång och det de gör behöver inte... Continue Reading →

Hjälp från ovan.

Morgonen blev en stor hjälp för mig. Vädret alltså. Amira har blivit förkyld och har varit vaken och gnällig inatt. Sjuk, kanske lite feber. Maryam bestämde sig för att bli pigg när det inte gick somna om direkt. Pga storasyster. 2 timmar var vi vakna. Minst. Men när vi vaknade imorse vanlig tid förstås så... Continue Reading →

Förbjudet.

Jag vill skriva om förbjudna känslor. Bloggen skulle vara en hjälp för andra i min situation. Då behöver de också få komma fram. Luftas. Irritera. Skapa förståelse. Eller åtminstone acceptans för hur livet efter kan vara. -----> Min syster har fått barn. Hur mycket jag än vet att jag glädjs, har gjort det innan, så... Continue Reading →

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑