Föräldratips önskas! ❤️

Den här lilla tösen orsakar sån sömnbrist.

Såna tidiga morgnar att en sovmorgon

är till kl 06.

Är det verkligen bara så att vissa barn?

Det är ju det man hör.

Vissa barn bara vaknar tidigt.

Men varför?

Och varför fick då jag en sån?

Att gnälla på sina barn känns konstigt.

Och fel.

Såhär i efterlivet bör man vara tacksam

att de ens vaknar alls.

Men ändå.

Jag vill få sova.

Ibland går det så bra för mig

och jag lyckas ändå hålla mig pigg.

Ibland

som nu

orkar jag knappt med så lite som en dusch.

Är det så enkelt som ”vissa barn”?

Jag fick lite tips förut.

Nån skrev att de var morgontrötta

och hade vägrat kliva upp.

Tillslut hade barnen lärt sig.

Är det vad jag gör fel?

Att jag kliver upp med henne?

Tips önskas!

Valplivet 💕

Mitt Instagram fylls nu med valpar.

Det är ungefär som att få en bebis.

Fast nu är det 12 istället.

Det hårda livet har börjat

för nu börjar de gå omkring.

I lådan än iofs.

Men framförallt låta.

Ylar och morrar

när mamma uteblir från matning.

Hon gör det ganska ofta.

Ignorerar dem.

Jag blir osäker om det är naturligt

och att vi borde pusha med riktiga maten.

Eller vad?

Man vill väl ta det långsamt tänker jag?

Jag är så ny på det här.

Försöker läsa och läsa

men med olika bud är det svårt.

Båda barnen älskar valparna!

Vill inget annat än att pyssla och sköta.

Maryam får man stoppa.

Hon tar gärna vadderingen

och vill banka på dem.

Om hon inte får hålla i en

för då blir hon from som ett lamm.

Men Amira är enormt omtänksam och öm.

Det är fint.

Stressigt

men fint.

Godhet i nedstigande led

Det kom barn förbi oss

för att sälja majblommor.

Det är för en god sak så jag köpte.

Och sånt vill jag att mina barn ska göra

så jag skulle förklara för Amira.

Försökte förklara

att pengarna gick som till en stor kassa.

Där barn som inte hade pengar kunde få hjälp.

Om deras mamma och pappa hade lite.

Hon var lite för ung.

Hon kunde först inte släppa

att jag hade tagit hennes pengar.

Fast det hade jag inte

bara att hon trodde det.

Sen vill hon också ha pengar.

Sen skulle hon förklara för Amo

vad som hade hänt.

Och hon fick det ungefär att låta

som att barnen hade kommit och stulit.

Men känslan verkade iaf ha gått in.

För varje gång hon ser barn utanför fönstret

så pekar hon leende och säger:

-”Mamma, titta där är de där barnen

som fick dina pengar.”

Hon sa det med ett tonfall

som om hon vore 50 år

och mycket förstående för deras svåra situation.

Gullunge! ❤️

PS. Köp Majblomman 2019!

En bra mamma, en stressig morgon.

Imorse var det en sån morgon

som många morgnar är.

Lite tid.

Alla trötta.

Motstånd.

Amira bröt samman först.

Hon vägrade ha overallen.

-”Jag vill inte, jag vill inte”!

Hon skrek och grät i panik.

Pappa försökte tvinga henne

-”Du måste ha den.”

Sådär som man gör när man är stressad.

Jag bestämde mig för

att jag gott kunde bli några minuter sen.

Jag tog Amira i knät

och höll om henne.

-”Vad vill du inte, Amira?”

Som på jobbet.

Lågaffektiv.

Det gav effekt.

-”Jag vill inte ha overallen.”

Hon torkade tårar.

-”Okej, men vet du vad?”

Jag höll fortfarande om henne i mitt knä.

-”Mamma vet

att det har kommit mycket snö

och då är det jättebra att ha overall.”

Amira var lugn igen.

Hon blev bemött.

Jag började ta på overallen

och fortsatte prata om snön.

Lekfullt.

Om att när vi kom ut

så kunde vi göra en snöboll

och ha kast-tävling innan vi gick in i bilen.

Imorse kände jag mig som en bra förälder.

Alla kläder

allt vi gjorde

var för allt det roliga med snön.

Lekfullt.

Bemötande.

Hur fixar ni en stressig morgon?

Mysig aktivitet!

För några dagar sedan hade vi bio hemma.

Det blev en riktig heldags-aktivitet.

Första delen av dagen pga tjat

och skavsår i mammas öron.

Andra delen pga förberedelser.

Vi gjorde en prislista.

La popcorn i pappersmuggar

och chips i små papperspåsar.

Såklart behövde vi också pengar

och de pysslades och pryddes.

Sen släckte vi alla lampor

förutom den över kassan.

När alla hade handlat sina saker

av stora flickan i huset

så var det dags att sätta sig.

Inte i soffan

utan på en madrass nedanför.

Och på kuddar

för speciella sittplatser.

Amira såg inte så mycket av filmen.

Hon ville istället fortsätta stå i kassan.

Det var en super-aktivitet faktiskt.

#parentinghack ❤️

Efter ungefär 5 ”uthällningar” av snacks

och minst lika många spill av Festis

så blev det sängdags 👍

Spindlar till lunch.

Igår gjorde vi spindlar till lunch.

Det var ett bra experiment

som tyvärr inte föll så väl ut.

Spindlar är alltså korvbitar

med spaghetti-ben.

Jag använde lite för stark korv nämligen.

Förutom det var det en succé!

Amira hjälpte till med att laga maten

och aldrig har hon stått så stilla

gjort så mycket

och varit så glad att få hjälpa till.

Man sticker alltså okokt spaghetti

i korvbitar

och sen slänger allt i kokande vatten.

Koka som vanligt och voilà:

Spindlar!

Testa gärna.

Tänker att det också borde funka

med tex köttbullar.

Mamma-samvetet och barnrumsinspo.

Tänk att man känner

det dåliga samvetet som mamma

även när man är sjuk.

När Ihsan och hans bror

skulle åka till södra Sverige

blev det fruktansvärt dålig tajming

att jag vaknade med magsjuka.

Fattade inte ens först

där jag låg med Maryam på min arm.

Med Amiras feber så fick hon stanna

och Maryam följa pappa

på den långa resan till Jönköping

där Ihsans pappa ligger på sjukhus.

Det blev en akut lösning.

Amira är piggare

men också påverkad med dålig aptit.

Att magsjuka aldrig ger sig…

Jag försöker i alla fall göra mer än jag orkar

för att Amira ska ha kul i alla fall.

Men det märks att huset är tomt.

När tid finns

drömmer jag mig bort till barnens rum.

Jag brukar göra det ofta.

Den här bilden har blivit min nya inspo.

Jag älskar allt med den.

Min önskan

är att flickorna ska bo tillsammans.

Hur har ni barnen?

Samma rum?

Eller delat?

Visa gärna.

Gnälla på sina barn.

Tänk vilken lyx det är

att gnälla på sitt barn.

Att ha ett barn att gnälla på.

Jag drar mig så för det nu.

Hur mycket de än gnäller

hur trött jag än är.

För jag lever med alternativet.

Det där alternativet

som andra har lyxen att tänka inte händer.

Eller som jag var förut,

har lyxen att aldrig ens tänka på.

Tonåringen

som aldrig kan bestämma sig.

Tonåringen

som får utbrott.

Den lilla pojken

som aldrig sover.

Den lilla flickan

som ofta är sjuk.

När jag hör gnället

vill jag brinna av.

Säga ifrån.

-”Hur jävla tur har du inte

som har ditt barn vid liv?!”

Men jag bara sitter där.

Även fast det känns som ett hån.

Jag hoppas även min öppenhet

kan få er att använda alternativet.

När de känns sådär jobbiga.

Era barn lever i alla fall.

Jag menar,

jag kan också få de känslorna.

Sen kommer verkligheten ikapp.

Jag ger dem en kram extra

och mig själv ett andetag till.

Jag är okej.

De lever i alla fall.

Att våga drömma!

Till Hampus sa jag alltid

att han kunde bli vad han ville.

Men att det krävde att han kämpade.

Och samma sak vill jag ju ge

till mina barn nu.

När de blir vuxna.

Förhoppningsvis.

Det skulle börja igår när Amira frågade

vad det stod vid en väggljusstake.

”Det står Dream big” sa jag.

”Det betyder dröm stort

att man ska våga drömma

och kämpa för att bli det man vill.

Jag tänkte att hon möjligen var för liten

men jag sa det ändå.

Tänkte att man kan börja tidigt

så det sitter i ryggmärgen.

Och så frågade jag vad hon ville bli

och göra

när hon blev vuxen.

Hon fnissade lite

med de där busiga ögonen.

Så sa hon:

-”Jag vill bli en dinosaurie”.

Tre saker som driver mig framåt.

Ett nytt år, många nya möjligheter.

Det var min inställning förut.

Till allt.

Allt skulle lösas.

Allt kunde lösas.

Det känns som nyss

men ändå som aldrig.

Kommer den människan tillbaka?

Men jag har ändå saker

som håller mig uppe.

Ja, förutom familjen.

Att se barnen utvecklas

alla deras små steg framåt

gör underverk på mig själv också.

Förra året skrev vi lappar på nyår.

På sånt vi ville skulle hända.

Hampus skrev

att han ville vara mer tillsammans.

Jag skrev nåt ytligt som att gå ner i vikt.

Också en klokskap som jag tar med mig.

Som han sagt.

I år ville sambon inte skriva lappar.

Det gjorde för ont.

För mig blir det en räddning.

Att ha saker som driver mig framåt.

Här kommer listan

på saker att göra 2019.

– Mitt Sockernoll och Jag-stark 2019.

Ingen av er har hakat på ännu.

Men jag hoppas ändå att 2019

kommer bli ett år

där ni övar jagstyrka.

– Kalendern hoppas jag få sälja mer av.

Flera tusen har kommit in

till organisationerna

och jag hoppas såklart på mer.

– Att få jobba mer med organisationen

som ska skapas i Hampus minne.

En organisation som är Hampus.

Som han var i skolan.