Snart byggkaos igen?

Det var ett tag sen jag skrev om vår renovering.

Kanske för att inget hänt.

Och nog måste jag säga att det var skönt.

Med en ordentlig paus.

Det har varit så himla mycket

och så mycket byggkaos hemma.

I sommar är det dags igen.

Om allt går som planerat.

Taket ska läggas om.

En carport ska läggas till.

Spännande.

Taket är absolut nödvändigt.

Det sades redan på besiktningen.

För två år sedan.

Carporten är absolut inte det.

Men allt behöver väl inte vara det.

Planen är att det ska ske i augusti.

Efter valpar.

Och efter lite vila efter valpar.

Sen ska vi nog ta tag inomhus igen.

Jag ansökte till Smetanas hjältar idag.

För att få vårt sovrum gjort.

Det är så långtifrån prioriterat.

Ni vet hur man nedprioriterar sig själv.

Självuppoffrande kallas det väl.

Där bredvid garaget (se bild).

Där ska carporten finnas.

Spännande!

Och ja, tjejerna hjälper till.

Bilden är gammal.

Vi har inte sådär mkt snö 🙂

Mamma-samvetet och barnrumsinspo.

Tänk att man känner

det dåliga samvetet som mamma

även när man är sjuk.

När Ihsan och hans bror

skulle åka till södra Sverige

blev det fruktansvärt dålig tajming

att jag vaknade med magsjuka.

Fattade inte ens först

där jag låg med Maryam på min arm.

Med Amiras feber så fick hon stanna

och Maryam följa pappa

på den långa resan till Jönköping

där Ihsans pappa ligger på sjukhus.

Det blev en akut lösning.

Amira är piggare

men också påverkad med dålig aptit.

Att magsjuka aldrig ger sig…

Jag försöker i alla fall göra mer än jag orkar

för att Amira ska ha kul i alla fall.

Men det märks att huset är tomt.

När tid finns

drömmer jag mig bort till barnens rum.

Jag brukar göra det ofta.

Den här bilden har blivit min nya inspo.

Jag älskar allt med den.

Min önskan

är att flickorna ska bo tillsammans.

Hur har ni barnen?

Samma rum?

Eller delat?

Visa gärna.

”Spacklingen låter ingenting”

Ligger i sängen nu

och lyssnar på när de spacklar.

Precis i rummet bredvid.

”För spacklingen låter ingenting.”

Haha på den.

Spacklingen låter jättemycket!

Har jag nämnt hur mycket

jag vill bli klar med denna renovering?

Förmodligen många gånger.

Tänk

att sen vi köpte huset

har vi hunnit så fruktansvärt mycket.

Bytt alla källarfönster.

Dragit om elen.

Öppnat upp ett sovrum mot vardagsrummet

och flyttat köket dit.

Förvandlat en toa med dusch och ett sovrum

till en WC och ett stort badrum.

Fixat efter vattenskada.

Fixat hall/korridor (golv, vägg, tak).

Fixat vardagsrum (golv, vägg, tak).

Satt in spotlights.

Dränerat om.

Planat ut gräsmattan.

Dock är hela tomten jord ännu.

Tagit bort det gamla köket.

Byggt ett nytt sovrum där.

Kanske mer också.

Som jag inte minns nu.

Och då köpte vi huset förra sommaren.

2017 alltså.

Och två barn födda december 2015

och september 2017.

Och ett barn som dött.

Jisses, så spacklingen låter.

Om jag vill skryta?

Jo faktiskt.

Får man det?

Ibland undrar jag hur vi ens står upp.

Det hjälper en att stanna upp.

Och inse att en klapp på axeln

är lika enkelt

som det där klankandet man håller på med.

Och bra mycket bättre.

Och välförtjänt.

PS. Imorgon kommer artikeln.

Om mig, Hampus, bloggen osv.

Den finns i Norran.

Norra Västerbotten alltså.

Trots en kraschad spegel.

För er som inte vet

så har vi också ett Instagram-konto tillsammans.

Jag och min sambo.

Det är ett sånt som följer vår renovering.

Det senaste är målning av väggar.

Vi byggde om en del.

Det gamla köket skulle ju äntligen bort.

Så nu har vi fått en förlängning av hallen.

Och vi försöker få det någorlunda enhetligt.

Därför målad också den gamla hall-delen.

Sambon tyckte nog färgen blev för mörk,

men jag älskar den.

På bilderna syns också namnet.

På kontot alltså.

Ni är välkomna att följa med!

Det är ingen våldsam aktivitet.

Sakta men säkert.

Eller osäkert kanske.

Men det går i alla fall framåt.

Trots en kraschad spegel.

Drömmar tar en framåt.

Eftersom det är full renovering hemma hos oss

så är inredningen ganska eftersatt.

Jag minns att jag

någon vecka efter att Hampus dött

valde att köpa nya soffkuddar.

Något som jag längtat efter.

Innan allt det här.

Det blev på något vis ett tecken

på att Hampus hade haft rätt.

Det här han sa om att man fortfarande är sig själv

utan någon annans andetag.

Jag längtar

tills det är dags att byta soffa till exempel.

I vårt förra hus

var vardagsrummet extremt avlångt.

Vi köpte den längsta soffa vi hittade.

I princip.

I det här huset tar den upp alldeles för mycket plats.

Men den står kvar.

För vi tänker att vi ska prioritera annat nu.

Det är mycket jag önskar mig.

En sak är sammetsgardiner.

I petrolblått.

Fullkomligen älskar den färgen!

soffa.png

Om jag fick önska helt fritt

skulle den där soffan vara fantastisk hos oss.

Ihop med de där sammetsgardinerna.

Soffbordet är också en gammal historia.

Av precis samma anledning.

bord.png

Nånting skulle behöva göras hemma.

För att göra det mer höstanpassat.

Men det är svårt när man renoverar.

Alltid finns det några hål att fylla.

Möblerna i det här inlägget är tagna från Bra innemöbler.

Jag har precis hittat dit faktiskt.

Och nu har jag suttit här

och drömt mig både till framtiden.

Och tillbaka.

 

Just keep ’em comin’!

Låt problemen fortsätta komma alltså.

Ni vet när man tror

att allt börjar lösa sig

Och när jag skriver allt

så menar jag allt.

Problem på alla nivåer.

Framförallt med sorgen

och med renoveringen.

Men en mås har bajsat på mig.

Aldrig hänt förr.

När man mår som sämst

då passar de på, haha.

I alla fall, problem på alla nivåer.

Vi trodde att allt börjat klarna.

Det kändes som proppen släppt.

Men badrummet är ännu inte klart.

Och nånstans

(när företaget började kräva pengar

utan att vara klara)

började vi känna

att vi måste nog besikta badrummen.

Bara för säkerhets skull.

Och tro på fasen

en detalj är inte godkänd sedan två år.

Gud testar de starka sägs det.

Men jag kunde inte tro att det innebar

att vi behövde drivas i sank…

Sofias änglar.

Jag önskar att Sofias änglar fanns.

Utanför TV.

Jag är så förbaskat trött på vårt hus.

Vi är båda två.

Förut var vi så glada och peppade.

På att fixa och dona.

Renovera.

Nu känns allt bara så jobbigt.

Och varje gång vi ser något oklart.

Så känns det ännu mer jobbigt.

Jag drömmer om en målad entré.

Att det gamla köket försvinner

och blir till ett rum.

Att barnen får ett fräscht rum.

Med bra golvläggning utan risk för fukt.

Att taket läggs om.

Att vi får ett modernt sovrum.

Men mest av allt drömmer jag om

en fixad gräsmatta.

För barnens skull.

Jag lägger ut bilder.

Försöker vara positiv.

Skygglapparna på.

Men det är jord.

Stora stenar.

Ojämnt och snubbelrisk.

Sofias änglar, ja.

Fast någon annans änglar.

Som inte behöver vara på tv.

Allt känns så övermäktigt.

Ni vet, när man inte ens tar sig in i duschen.

Sådär som man borde.

När matvanorna inte stämmer.

När dammsugning och allt vardagligt

är som ett berg.

Blä.

Det är morsdag idag.

Orange is not the new black.

Möjligen grått.

Min twilight zone.

Follow my blog with Bloglovin
Follow my blog with Bloglovin

Längtar så mycket hem.

Men ändå inte alls.

Jag vill hem till min sambo.

Till min soffa.

Min säng.

Till dotterns förskola.

Till mitt hus.

Hem till verkligheten.

Och ändå är det just verkligheten

som jag inte alls vill hem till.

Hem till graven.

Hem till hans rum.

Som blev barnrum

men som fortfarande har hans kläder.

Hans små grejer.

Hans minne.

Det blir så fint hemma.

Allt det nya

på grund av den hemska vattenskadan.

Positiva saker händer ju.

Men ändå.

Värsta twilight zone.

Renoveringen då?

Det finns nog ingenting

som går vår väg just nu.

Med renoveringen.

Jag drömde om en minnesplats

till barnen.

Istället fick vi börja om med köket.

I förrgår sa sambon

att de skulle skruva fast köksskåpen.

Några timmar senare behövde de tas ner.

Personen som hjälpte oss

hade gjort fel.

Några timmar efter det

hade han gjort så fel

att när de tog bort skåpen

följde kakel och gips med.

En stor bit.

Så de fick ta bort allt.

Och börja om från början.

Och badrumsrenoveringen står stilla.

Rörmokare tar tid på sig tydligen.

Att ens komma på plats.

Sen ska elektriker dit.

Och så flytspackling.

Tätskikt.

Inte förrän då

kan de fortsätta med väggar osv.

Vet de inte att vi vill komma hem?