Älskar det jag gör.

Jag ser fröet till något stort inom dig. Men du måste ta rodret, följa din egen kurs. Och hålla den, hur det än stormar. Och när den dagen kommer, då dina segel ska synas i sömmarna och du ska visa vad du går för, då hoppas jag att jag är där och får sola mig…

För barnen utan framtid.

Jag vill skriva ett inlägg som inte handlar om min vardag, utan om nån annans. Flera andras. Inte för att jag känner alla, men för att jag känner MED alla. Det finns människor, barn och ungdomar, som flyr sitt land för andra skäl än krig. De kommer till Sverige för att de ser en chans…

För drivkraften inom mig på nytt jobb.

Jag ska börja jobba på fritidsgård! Jag har noll koll vad man egentligen gör där, men jag tror det blir bra. Min hjärna har redan börjat snurra. Sådär som den alltid gör när den brinner för något. Jag hoppas det finns plats för elden och att den får sitt spelrum. Men jag grät, på det…

Hampus är en superkompis på rasten.

Det här är Hampus. Han är 8 år och bor här, i det här huset, med sin mamma, sin bonuspappa och sina två små systrar. Han är en superkompis. Idag är Hampus på skolan. På rasten ser han en annan pojke som sitter ensam. Pojken ser lite ledsen ut. Andra barn är också där. De…

Göra döden värdefull.

Kanske ni kan hjälpa mig? Hur når man fram till alla som behöver? Så många har redan haft hjälp av mina ord. Det har de sagt. Men jag blir ändå ledsen. Journalister verkar gärna vilja prata om döden. Sånt säljer. Det upprörande svarta. Pang bom, sorgligt, klart. Men få verkar vilja närma sig det andra….

Sälja till förmån för barnen..

Jag vill sälja mer produkter. Som kalendern. Till förmån för barns rätt till trygg skolgång. Precis nära mig geografiskt sett så har en ungdom tagit självmord. Precis alldeles nu. Så hemskt. Och jag lider med föräldrarna. Den jävla hemska tiden de går igenom nu. Fasansfullt. Jag önskar att alla läste min blogg. Inte som en…

Driva framåt, dra mig ur.

I förrgår leverade jag den sista kalendern. Det känns tomt. Är det också därför jag mår så dåligt? Kanske. Jag har inget externt att fokusera på nu. Bara sorgen. Och årsdagen. Det är kanske bra. Åtminstone ett litet tag. Men jag är rädd för att fastna här. Att det ska bli tufft att starta om….

Tre saker som driver mig framåt.

Ett nytt år, många nya möjligheter. Det var min inställning förut. Till allt. Allt skulle lösas. Allt kunde lösas. Det känns som nyss men ändå som aldrig. Kommer den människan tillbaka? Men jag har ändå saker som håller mig uppe. Ja, förutom familjen. Att se barnen utvecklas alla deras små steg framåt gör underverk på…