Sådär som Ida Backlund.

Jag märker att många av mina inlägg handlar om de kraftiga svängarna. Men nånstans lär jag känna mig själv nu. Också. Det blir som en bearbetning av tiden som är. Den Maja som fanns förr. Hon minns jag knappt. Jag försöker plantera blommor. Sådär som Ida Backlund. Men det är svårt att få dem att växa. Jag längtar efter livet. Sådär som det var. Jag … Fortsätt läsa Sådär som Ida Backlund.

Att svänga så kraftigt

”Days came and went But nothing ever really felt the same ‘Cause you left a space where everything reminds me of your face” ——————————–/// Från att ha varit så nere vid födelsedagen så studsade jag snabbt upp igen. Ska livet vara så nu? De här kraftiga svängarna. Om jag återfår topparna så är livet på ett vis så mycket rikare i så fall. Bredare i … Fortsätt läsa Att svänga så kraftigt

Jag går längs stigen bort från dig.

Jag går längs kyrkogården. Bort från dig. Jag kunde inte stanna länge idag. Klarade inte. Det knastrar i gruset under mina fötter. Jag vänder mig om. Ser din gravsten. Alla tända ljus. På andra sidan vattnet ser jag andra ljus. En stor fabrik. I nattens mörker skapas ett mysigt sken därifrån. Jag slås av det absurda. Att jag går på en kyrkogård. En sen kväll. … Fortsätt läsa Jag går längs stigen bort från dig.