Imorse, när jag fortfarande låg kvar i sängen, låg jag och planerade hur jag skulle träna direkt på morgonen. Ni vet, lämna barnen, komma till jobbet, utnyttja friskvårdstimmen och så träna. Jag klev upp med Maryam, gick till toaletten. Hon är supergnällig och kan inte sluta gnugga ett öga. Bam. Ögoninflammation. Jag läser på 1177… Fortsätt läsa Träningsiver.
Författare: majaerika
Sambo. Mamma till 3. Änglamamma sedan min 13-åring plötsligt dog. Integrationsassistent. Älskar att skriva.
Borta bra, men hemma bäst.
Sedan ca kl 20 i förrgår är vi återigen hemma från vår roadtrip. Hur fantastisk den än har varit så är det underbart att vara hemma. Och sista dagarna var hemlängtan nog den allra största känslan. Och det är väl bra, tänker jag, att vi längtar hem 🙂 Vardagen för oss är ändå ganska tuff.… Fortsätt läsa Borta bra, men hemma bäst.
Det där första inlägget. Kommer du ihåg?
Jag läste det igår. Det där första inlägget. Det där om dåligt samvete. Jag skrev att jag inte visste om jag skulle skriva i bloggen. Men jag vet aldrig om det egentligen var sanningen. Jag behövde skriva. Från första sekund. Det enda jag undrade då var om jag skulle skriva det så öppet som i… Fortsätt läsa Det där första inlägget. Kommer du ihåg?
Som att en ny chans skulle rädda honom – tillbakablicken på året.
Året 2019 var året efter. Det första året för årsdagen av hans död. Så januari försvann i det. I förberedelser på sorgens kaos. Och jag minns ju att det var värst. Själva dagen gick okej. Men då var ju också allt slut. På min födelsedag. Allting hände ju som dagen innan. Och det var så… Fortsätt läsa Som att en ny chans skulle rädda honom – tillbakablicken på året.
Är du fåfäng?
Nedanstående text är tagen från Inlandsaktivisterna. För att hela Sverige måste få leva. Jag tycker att det säger sig självt. Så självklart det låter. Men varför ges inte Norrlands inland förutsättningarna för att dess medborgare ska kunna bo kvar, frodas och ha ett lika fantastiskt eller inte fantastiskt liv som de i städerna? Texten nedan… Fortsätt läsa Är du fåfäng?
Nyårslöfte.
Ja. Jag vet. Själva ordet nyårslöfte skriker ju inte direkt pålitlighet. Inte mina heller. Men det kan inte hjälpas för jag har några saker som jag behöver lova. Igen. Sockernoll. Det har endel av er hört talas om. Jag skrev om det förut och försökte få människor på tåget. Det tåget ville ingen följa med… Fortsätt läsa Nyårslöfte.
En tårfylld juldans och sen en roadtrip.
Hela familjen har tagit ett långt behövligt jullov. Det har varit en tung höst med mycket projekt, men också mycket sorg. Att jobba bredvid de ungdomar som Hampus såg som sina kompisar och klasskamrater har varit tungt. Att jobba på det Musikhus där Hampus spenderade tillsammans med sitt band har varit ännu lite värre. Med… Fortsätt läsa En tårfylld juldans och sen en roadtrip.
Att få möjlighet att deppa över det lilla.
Man tror kanske att årsdagen är en jobbig dag. Det hör man faktiskt ganska ofta. Även från människor som tror sig veta hur man ska vara ett stöd. ”Uppmärksamma årsdagen" och kom ihåg den som avlidit. Och årsdagen är ju en stor grej. Fast ändå blir det lite fel, när alla andra dagar glöms bort.… Fortsätt läsa Att få möjlighet att deppa över det lilla.
Älskar det jag gör.
Jag ser fröet till något stort inom dig. Men du måste ta rodret, följa din egen kurs. Och hålla den, hur det än stormar. Och när den dagen kommer, då dina segel ska synas i sömmarna och du ska visa vad du går för, då hoppas jag att jag är där och får sola mig… Fortsätt läsa Älskar det jag gör.
Barnkalas som en hel vetenskap.
Wow så snabbt tiden ändå går! Amira fyller snart 4 år och har verkligen blivit stora tjejen. Senast i söndags var hon på sitt första kalas och det är ju som en milsten kan jag tycka. När sånt också börjar. Hon hade peppat upp en hel vecka innan och jag började bli lite nervös för… Fortsätt läsa Barnkalas som en hel vetenskap.
