Att finnas där

Min son dog på min födelsedag. Den 2 februari 2018. Vår räddning var alla månader av support från familj och vänner. Oundvikligt försvann några, möjligtvis obekväma med situation eller osäkra på vad de skulle säga eller hjälpa till med.

Men vi har också fått nya och starkare relationer till människor som tog initiativ, var där för oss och alltid verkade veta de rätta sakerna att säga eller göra.

Självklart är det svårt att veta vad som är lämpligt, särskilt om du inte varit i samma situation själv. Därför kommer nu en lista på vad man kan göra för att stötta en familj som sörjer förlusten av sitt barn.

Besök – var inte rädd för att besöka familjen hemma. Om du har mat, blommor eller nåt annat att ta med; gör det. Oddsen är att familjen vill träffa dig. Håll besöket kort; bara länge nog för att vara ett fint ljus i en annars svart situation. Utan att ducka från att prata om det jobbiga.

Erbjud dig att göra ärenden – alla små saker blir väldigt oviktiga när man förlorar ett barn. Se om de behöver handla mat, eller tvätta kläder eller ett husdjur som behöver tas om hand. Hur ser trädgården ut? Behöver gården skottas?

Ta deras barn till en lekpark – syskonen, i en familj som sörjer förlusten av ett barn, får ofta stå i skuggan. Det är väldigt förvirrande för dem. Att ge de barnen lite extra uppmärksamhet och ge föräldrar andrum kan vara en gudasänd gåva.

Skicka sms, brev, mail osv – på några av mina mörkaste dagar så kom det ofta nånting skickat som gav mig något att le åt. Kom ihåg barnets dödsdag och födelsedag och skicka nåt då. Det kommer betyda massor att du minns. Och att du är okej med att inte få svar.

Berätta att du är glad att se dem – Alla frågar hur en sörjande mår. Svaret är ganska självklart. Istället, när du träffar en som sörjer, krama hen och berätta att du är glad att se personen.

Ge dem tillåtelse att prata eller att inte prataAlla sörjer olika. Jag älskar att prata om Hampus men vissa vill inte alls prata. Allt är okej. Bara kom ihåg att även den tysta sörjer. Den som kanske verkar glad.

Dela dina minnen av barnet som dött – jag älskar när människor berättar minnen av Hampus och hur han berörde dem. Även om de inte kände Hampus så bra, eller mig, så älskar jag att höra minsta lilla sak.

Prata med dina egna barn om döden – Före Hampus död skulle jag nog aldrig ha pratat om döden. Åtminstone inte säga ordet. Jag vet inte varför. Döden är en naturlig del av livet. Förklara det på ett enkelt sätt: ”Hans kropp slutade fungera och han dog.” Undvik ”han somnade in” och ”han togs från oss”. Det förvirrar och skrämmer barn. Det finns barnböcker om temat också.

En familj som förlorat ett barn kommer aldrig över det. De kommer att kämpa igenom sorgen för resten av sitt liv. Födelsedagar, högtider, semestrar och syskons milstenar öppnar alla såren. Att hitta små sätt att visa familjen att du fortfarande tänker på dem och stöttar dem genom deras resa, kan göra stor skillnad i helandet.