Att ha döden så nära inpå igen.

Amira frågar om döden flera gånger i veckan. Om när personer i hennes omgivning ska dö. Jag hatar den frågan. Jag vill inte ljuga. Jag vill inte skrämma henne, men det tar emot att säga: ”det är länge kvar”. För det är det kanske inte? Jag kanske dör imorgon. Eller ikväll i sängen, som Hampus. Ska hon då leva med att jag ljög? Såhär tänkte jag aldrig förut. Är det överdrivet? Men Amira vet tydligt vad döden är. Det märks. Och det blir på något sätt enkelt att prata om den också. Att förklara. Andra barn kanske slänger ur sig att de vill dö. För döden är så svår att greppa. Men Amira säger: ”Nej jag vill inte dö mamma. Jag vill inte försvinna som Hampus”.

En vårdag 2020.

Nu var det längesen jag skrev, men Corona-våren har varit tuff för en som inte vill känna döden så himla nära. Det kom en enkät från en organisation vars medlemmar förlorat någon till SUDEP. Den handlade om precis det. Om den mentala hälsan blivit sämre i och med Corona.

Och ja, det har varit en väldigt tung vår. På många sätt. Årsdag, alla hjärtans dag, hans födelsedag, morsdag. För varje gång dippar jag en aning. Ibland mer och ibland mindre. Det är en jädra kamp att hålla sig på banan. En ständig kamp.

Och så var det ju Corona. Ett bra tag kände jag hur jag undermedvetet förberedde mig på att någon plötsligt skulle bli sjuk och dö. För att det blev så förut, antar jag. Ändå är ju jag skonad. Vi har ingen i riskgrupp i min familj och inte alls i den närmsta kretsen. Det är Ihsan som röker förstås och jag oroar mig fortfarande för att han ska drabbas. Skräcken för döden har dock släppt. Men det skrämmer mig också att inte förbereda mig. Är det då det händer?

Hur har ni tacklat Corona hittills? Ni andra änglaföräldrar därute. Har ni påverkats av att ha döden så nära inpå igen?

En kommentar Lägg till

  1. Morfar/pappa skriver:

    Hej Änglamamma och Min älskade dotter!

    Jag förstår dina tankar så innerligt väl!
    Men jag tror det är svårt att förbereda sig för döden och nej det är inte då det händer!
    Det tror i alla fall inte jag.
    Coronavåren har varit knas knas knas, för mig därför att jag inte får träffa er, kära familj!
    Det kanske är alldeles för lätt för mig att säga då jag och ingen jag känner har drabbats av viruset, MEN jag är faktiskt mer orolig för alla följdverkningar av Coronavåren. ”Dåligt mående”, kraschade ekonomier, m.m.
    Men, som sagt, att förbereda sig för döden tror jag inte går och är nog inte heller någon bra ide!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s