Dagen efter.

När Hampus precis dött, när vi kommit hem igen, så gick jag in i hans rum. Där såg det ut precis som att inget hade hänt, förutom skräp från ambulansen och en av deras filtar.

Jag gjorde ofta så. Jag gick in dit, la mig på hans sängen i fosterställning och bara grät. Grät som att mitt liv helt plötsligt tagit slut. Det kändes så. Om ni gråtit så att kroppen förlorar all kraft så vet ni i alla fall hur det känns. Om ni gråtit så att ni hoppats att kraften inte skulle komma tillbaka, gråtit så att ni lika gärna kunde ha dött där. Precis i samma säng som han precis dött.

Vi hade ställt två foton och två ljus på hans sängbord. Två foton på honom. Det allra sista skolfotot och ett foto från när han var mindre, kanske 6 år.

Dagen efter fick jag ett infall att starta hans XBOX. Också för att känna mig närmare honom. Bilden är vad jag möttes av. Ett meddelande från hans spelkompisar. Det slog mig ännu mer hur nära man kan komma varann även om man aldrig träffats.

Dagen efter. Första dagen på mitt nya liv.

En kommentar Lägg till

  1. Pappa - Morfar skriver:

    ❤️💔😭❤️💔

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s