Hur tar man in att någon är död?

Maryam fyller snart 2 år. Den 10 september har hon varit hos oss så länge. Världens lugnaste bebis är numera oftast busigare än storasyster och har fortfarande lika nära till ett leende.

Det innebär också att Hampus varit borta i mer än 1,5 år, eftersom Maryam var ca 5 månader när han dog.

Det är kanske länge? Som att jag borde vara okej med allt? Förstått att han är borta? Och det har jag nog. Jag tror att jag förstår att han är borta. Nu. Men jag kan omöjligt ta in att han inte finns.

Eftersom jag i min hjärna tänker att han finns så väntar jag också på att han ska komma tillbaka. Det låter väl knäppt? Men hur tar man in att någon är död? Att ens barn är död, borta, finito?

Jag hör hans tankar och reaktioner på saker. Inte som minnen utan som pågående Jag väntar på hans kram. Jag tittar genom fönstret för att se honom gå mot dörren. För mig är han fortfarande levande. Jag planerar fortfarande för hans återkomst och hur vi ska prata om det här. Då. När han kommer hem igen. Till sin mamma.

Jag vet att han är borta, men jag kan omöjligt förstå att han inte finns.

Annonser
Publicerat i: Sorg

3 reaktioner på ”Hur tar man in att någon är död?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s