Fårens barn heter kallingar.

Wow. Eller buhu. Nu är barnen lämnade på förskolan för första gången sedan jag fick semester i början av juni. Amira var som en ko på vårens första grönbete. Det var väntat.

Maryam satte sig i sandlådan efter att krampaktigt ha hållit mitt pekfinger i sin hand. Där observerade hon på andra barnen, medan hon med ena handen, utan att titta på mig, ibland kände på mitt ben, som för att se om jag var kvar. Jag satt där en stund. Kanske också för att jag själv inte var beredd på hennes hysteriska gråt.

En av fröknarna kom ut. Amira hade berättat om fåren som helt plötsligt fanns på vår gräsmatta. -”Vet du”, hade hon sagt, ”fårens barn heter kallingar”. Haha, vi har försökt omprogrammera det där men det har tydligen inte fungerat.

Tillslut blev det dags att gå och jag sa hejdå. Maryam sa inte ett ljud. Om det är möjligt att hon som var i chock så skulle jag gissa på det. Som att alla intryck blivit alldeles för mycket.

Hur som, nu är vardagen och vardagspusslet igång. Men efter 2 veckor av detta ekorrhjul tar jag föräldraledigt. Tipptopp!

Annonser