Vardagslivet

Saknaden är parallell.

Nu har pappa åkt till Norsjö. Jag trodde att pappas närvaro skulle vara dunder för min diet. Jag tänkte i mitt inre att jag skulle ta nästa steg. Lchf, fasta PLUS lägga till motionen med pappa.

Inget kunde varit mer fel. Jag blev lat och började fuska med maten, så det blev noll och inget istället. Jättemärkligt. Och som ett brev på posten kommer tröttheten. Den där extrema tröttheten, som jag trodde att jag aldrig skulle komma ifrån förrän barnen blivit stora. Men det går att komma ifrån, så att jag är pigg både dag och kväll. Till och med natt. Helt makalöst vad jag mår bättre på LCHF.

Jag började nyss på fastan igen. För några dagar sedan. När jag började jobba blir det plötsligt lättare att ta sig ut på lite promenad. På rasterna. Att hålla igång sånt är så mycket lättare på jobbet än hemma.

Nu har sommaren gått, nästan hela i alla fall, och trots väder så har den varit så härlig. Men det är inte utan nackdelar. Jag kan fortfarande inte skratta och känna glädje utan det där enorma hugget av saknad. Och speciellt i efterhand. Som nu, om jag tänker på hur bra vi har haft det. Det går som hand i hand. Ju gladare jag varit, desto starkare hugg och dåligt samvete.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s