Vardagslivet

Gör du det fortfarande?

För 5 år sedan la jag ut bilden. Och nu när det värsta hänt mig/oss så vill jag nog ändå stå fast vid den. Jag hoppas många tar lärdom. Från oss. Att många kan känna att de ändå har det ganska bra, i sitt vardagliga ekorrhjul, eftersom de åtminstone inte har det som oss.

Är det hemskt att säga så? Kanske. Men det är min ärliga känsla. Jag brukar känna så nu, om andra som har det värre. För att hitta tacksamheten.

Jag försöker le. Och leva. Det är det enda jag gör. Fortfarande, ca såhär 1,5 år efter, så är det en kamp. En större och större kamp ju längre bort Hampus försvinner från mig. Jag vet att jag skrivit det förr, men det går aldrig över.

När journalisten var här så berättade jag att jag fortfarande tvunget behövde se eller känna dem andas när de sover. Och hur paniken kommer om de sover för länge. -”Gör du det fortfarande?” frågade hon. Hon lät förvånad. Men jag undrar om jag nånsin kommer att sluta göra det.

Min son dog bara sådär. Vaken. Hemma. I sin säng. Han borde ha varit trygg där. Hur släpper man det?

2 reaktioner till “Gör du det fortfarande?”

  1. Har just hittat till din blogg då jag nyss själv startat en. Vilken fruktansvärd och ofattbar sorg ni har gått och fortfarande går igenom! All styrka till dig 🙏❤️

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s