De kommer inte dö.

Jag fick precis egentid på toa.

Barnen var i Amiras rum.

Ensamma.

I Hampus gamla rum.

Jag satt där och tänkte:

-”Så skön tid som kommer nu.

Man kan lämna dem ensamma

och de kommer inte dö.”

Jag stannade mig där.

Skrynklade ihop tanken.

Kastade den i skräpkorgen.

Va fan.

Döden kan komma jämt.

Som i det rummet.

Med Hampus.

Här i huset är den alltid så nära.

Man kan inte ens tänka

så är döden där och pockar.

Vill vara med i leken.

I samtalet.

Jag fick skynda mig.

Med tanken på

att Maryam hade fått nåt i halsen.

Förberedde mig.

Men jag kom i alla fall fram till detta..

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s