Att ge någon rätten till sin sorg.

Idag blev jag så medveten

om hur lite kan göra mycket.

Vi fick besök idag.

En hel familj

en ny bekantskap

hälsade på oss och valparna.

Flickan i familjen stannade kvar

och fortsatte leka med Amira.

Amira var i extas!

Mamman i familjen ställde en fråga.

Om Hampus.

Om hur längesen det var.

Jag tror

att jag i min ton svarade som att jag inser

att andra tycker att det är längesen.

Men när jag hade svarat så sa hon:

-”Inte så längesen alltså.”

Det kan ju tyckas vara en enkel grej.

Men med de orden

gav hon mig rätten att vara ledsen.

Den rätten

ska man väl inte behöva få av nån?

Så tänker man kanske?

Men i verkligheten får så många höra

att det är dags att sluta vara ledsen.

Framförallt när ett år gått.

Jag har aldrig fått höra det.

Tack och lov.

Men jag har nog ändå påverkats

av att andra skriver om det.

-”Inte så längesen alltså.”

Jag sa inget.

Men jag fick en uppenbarelse där och då.

Hon förstår mig.

Hon bekräftar min förlust

men också min fortsatta sorg.

Jag har rätt till den.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s