Sorg

Att svänga så kraftigt

”Days came and went

But nothing ever really felt the same

‘Cause you left a space

where everything reminds me of your face”

——————————–///

Från att ha varit så nere vid födelsedagen

så studsade jag snabbt upp igen.

Ska livet vara så nu?

De här kraftiga svängarna.

Om jag återfår topparna så är livet

på ett vis så mycket rikare i så fall.

Bredare i omfång.

Kanske det också är något positivt?

Igår fick jag ett begynnande panikanfall.

Av en sån vardaglig sak.

Det är nog svårt att förstå

att de minsta små saker kan orsaka såna fall.

Amira somnade i soffan.

Trött efter lek och bus.

Fantastiskt glad

efter en fantastisk dag.

Jag skulle väcka henne.

Men hon vaknade inte.

Hon vaknar inte!

Och jag åkte tillbaka till den kvällen.

-”Helvete, han är alldeles blå!”

Jag hörde i min röst

när jag skrek efter Ihsan

att paniken fanns där.

Eller så hörde bara jag.

För Ihsan reagerade inte på den.

Flashbacks.

Det andra känslolivet.

Det som bara finns under ytan.

Det som ingen ser.

Men så, hon vaknade.

Vi läste bok.

Livet var som vanligt.

2 reaktioner till “Att svänga så kraftigt”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s