3-årskontroll och lite oro

Igår hade Amira sin 3-årskontroll.

Jag var aldrig orolig.

Hon är en fantastisk flicka.

Framåt.

Öppen.

Driven.

Aktiv.

Det positiva med det

är att hon är långt fram i sin utveckling.

Klart att kroppen lär sig mycket

när man alltid är därframme

och testar gränsen för vad man klarar.

Mammas och pappas gränser också.

Medan sköterskan läste formuläret

fick Amira ett papper.

Hon ritade en stor stor cirkel.

Det var en björn.

Eller en varg.

Jag föreslog att hon skulle rita ögon.

Och bara efter ett tag

hade hon ritat ett ansikte.

Med ögon, näsa och mun.

-”Oj, det där ska du inte kunna

förrän 4-årskontrollen!” utbrast sköterskan.

Sen när det var dags att berätta

vad hon mest tyckte om att göra hemma

tog hon bilderna hon precis fått peka på

och berättade en historia utifrån dem.

-”Ja, ibland brukar jag äta äpple.

En bil brukar mamma, pappa

och Amo köra.

Då sitter jag och Maryam där bak.

Jag brukar dricka mjölk i koppen.”

Och så vidare.

Min oro däremot

min lilla oro

gäller den andra tösen.

Speciellt när BVC sa

att ett barn på 18-månaderskollen

ska säga 8-10 ord.

Hon säger fortfarande noll.

Inte mamma.

Inte pappa.

Inte där.

Inte titta.

Hon förstår och gör en massa ljud.

Hon verkar också berätta saker.

Men man kan inte förstå ett jota.

Jag hör historier

som berättar att det är ganska vanligt.

Vanligare än man tror i alla fall.

Men ändå.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s