Mitt hjärta stannade.

”För några dagar sedan tyckte jag

mitt största problem var

att jag hade sån hög feber.

Jag bad min mamma komma

och hjälpa mig med alla tre barnen.

Nu är mitt största problem

att inget kan glädja mig ordentligt,

inte ens det mest självklara,

som mina döttrar.

Jag fann min son död

och tillsammans med min sambo

slet vi för att rädda honom.

Sen kom ambulanspersonalen,

sen ett enormt team på akuten

och tillslut personalen på IVA.

Hans kropp

hade tagit för stor skada efter hjärtstoppet.

När medicinerna togs bort var hans liv slut.

Att le känns som ett svek.

Att skratta känns som ett hån.

Att känna kärlek känns fel.

När hans hjärta stannade

så stannade även mitt.”

Jag skrev det där för ett år sedan.

Och det är fortfarande sådär det känns.

Lite mer dovt

och i det tysta.

På nåt vis är känslan detsamma

men livet har ändå vuxit runtom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s