Gnälla på sina barn.

Tänk vilken lyx det är

att gnälla på sitt barn.

Att ha ett barn att gnälla på.

Jag drar mig så för det nu.

Hur mycket de än gnäller

hur trött jag än är.

För jag lever med alternativet.

Det där alternativet

som andra har lyxen att tänka inte händer.

Eller som jag var förut,

har lyxen att aldrig ens tänka på.

Tonåringen

som aldrig kan bestämma sig.

Tonåringen

som får utbrott.

Den lilla pojken

som aldrig sover.

Den lilla flickan

som ofta är sjuk.

När jag hör gnället

vill jag brinna av.

Säga ifrån.

-”Hur jävla tur har du inte

som har ditt barn vid liv?!”

Men jag bara sitter där.

Även fast det känns som ett hån.

Jag hoppas även min öppenhet

kan få er att använda alternativet.

När de känns sådär jobbiga.

Era barn lever i alla fall.

Jag menar,

jag kan också få de känslorna.

Sen kommer verkligheten ikapp.

Jag ger dem en kram extra

och mig själv ett andetag till.

Jag är okej.

De lever i alla fall.

En reaktion på ”Gnälla på sina barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s