Ensamheten är en kompis.

Nu sitter jag alldeles ensam

för alla andra sover.

Dricker mitt kaffe.

Fastnade i bloggen och glömde kaffet.

Så sitter ändå med kallt kaffe nu.

Nästan så jag börjat tycka det är godare.

Småbarnsförälder kan relatera 🙂

Förut var de här stunderna bäst

med Hampus hemma.

Morgnar när de andra sov

och vi fick äta frukost tillsammans.

Sist jag var på bio var det också jag och han.

Nu kommer också pappa snart.

Som en tradition i januari.

Och de två brukade se bio.

För alltid hade nån Star Wars kommit ut.

Kanske blir det jag och pappa som går.

Den här gången.

Än så länge sitter jag bara här.

Som paralyserad.

Jullovet har gjort mig så seg.

Eller så är det allt som sprungit ikapp.

Eller kanske dömer jag mig för hårt.

Sådär som jag brukar.

Jag bara orkar ingenting.

Däremot vill jag lägga till en sak.

I min lista om vad som hjälpt mig.

Det är positiva tankar.

”One positive thought

can change your whole day”

Det där är sant faktiskt.