Empty room, empty words.

Jag har läst min blogg litegrann.

Det är ju ändå tänkt

att den ska kunna bli en bok.

Nångång.

Och jag behöver gå igenom den.

För att lägga till.

Fylla ut.

Forma om.

Många säger till mig

att jag är så bra på att beskriva hur det känns.

Att jag skriver målande.

Och att de gråter

för att de känner det jag skriver.

Men när jag läser tillbaka

så låter allt det jag skrivit så platt.

Jag känner den där känslan

när jag hittade honom.

Iskylan.

Hur min hud blir ett skal

när allt inuti rasar mot golvet.

Men min ord speglar inte det.

Jag blir osäker.

Jag fick ett meddelande för ett tag sedan.

Det var från en tjej vars pappa dött.

Hon hade högläsning.

Från min blogg.

För att kunna formulera hur hon kände.

Jag blev glad.

Glad för att det är mitt syfte.

Att vara till hjälp.

Nångång ibland kommer en sån historia.

Det tar mig framåt.

Men jag når ändå inte känslan själv.

När jag läser tillbaka.

På de där orden som jag skrivit själv.

Det känns tomt.

Och jag blir arg på mig.

Att jag trott det kan bli en bok.

Att det skulle intressera.

I stunden efter vill jag starta motorn igen.

Det där hålet av kvicksand

kan jag inte stanna i.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s