-”Hampus, är du där?”

Amiras säng flyttades igår.

Till under hennes sänghimmel.

När vi bytte om till pyjamas sa jag det.

Att det hette himmel.

Sänghimmel.

När vi väl lagt oss

kunde Amira inte vara lugn.

Hon bara pratade.

Rakt upp i sänghimlen.

-”Hampus, var är du?

Hampus, är du där?

Mamma sa att du skulle vara där.”

Sen började pratet.

Han kanske svarade henne?

För, oj så hon började prata.

Inte lyssna på saga.

Inte titta på Barnkanalen.

Hon pratade med någon.

Det hördes.

Som när man sitter bredvid ett barn

som leker med någon de älskar att vara med.

Jag fick inte en syl i vädret.

Omöjligt.

Eller så ville jag kanske inte det?

Jag ville mest lyssna.

Få vara delaktig.

När jag tänker på Hampus nu.

Hur han har det.

Då ser jag en sån där ängelbebis.

Med armarna i kors över ett moln.

Men Hampus förstås.

Med glorian.

Det himmelska ljuset.

Tittande på oss.

Kanske sträcker ner en hand ibland.

Som hjälp.

Med alla hans miner.

Och hans vackra leende.

Som ibland förut

när han låg på mage och läste en bok.

Annonser

2 reaktioner på ”-”Hampus, är du där?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s