Desperat.

Jag känner mig desperat jämt.

Glad.

Ledsen.

Arg.

Till och med lycka.

Ibland.

Fortfarande desperat.

Jag sitter i soffan och tittar ut.

Hela bröstet och strupen krampar ihop.

Desperat.

Jag vill se min son komma där.

Hans rum.

Desperat.

Jag vill öppna dörren till hans rum

se honom le.

Desperat.

Desperat.

Jag tittar ut igen.

En rörelse?

Var det han?!

Desperat.

Nej, det var nån flicka.

Jag ser honom framför mig.

På sin longboard.

Han stannar på väg till skolan

och vinkar in till oss.

Leendes.

Hur jag än känner mig,

så är jag alltid desperat.

Annonser

En reaktion på ”Desperat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s