Jag ser honom död.

Jag ser honom död.

Senaste dagarna är det vad jag gjort.

Tittat på bilder från rummet där han låg.

Sista vilan.

Jag ser honom död.

Blek.

Blå.

Kall.

Svullen av mediciner.

I sjukhusets kläder.

Deras filt.

Ljusen som brinner i hörnet.

Med händerna på magen.

Hans hår fortfarande så fyllt av liv.

Jag minns hur jag strök det.

Höll hans hand.

Grät så desperat

för att mina tårar skulle väcka honom.

Och jag får svårt att andas.

Men ändå ser jag honom inte död.

Inte på de bilderna.

Han ligger ju där och sover.

Och så verkar jag istället hålla andan

i väntan på att han ska öppna ögonen.

Och le stort.

Hampus.

Min Hampus.

Min hjärna tar helt enkelt

fortfarande inte in vad som hänt.

Jag tvingar mig att titta.

”Din son finns inte kvar, Maja.

Han finns inte mer.

Din son finns inte kvar, Maja.

Han finns inte mer.

Din son finns inte kvar, Maja.

Han finns inte mer….”

4 reaktioner till “Jag ser honom död.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s