Jag ser ett ljus, men når det inte.

Det är en försvarsmekanism tror jag.

Att rymma in i kreativitet.

När jag mår sämre gör jag så.

Då verkar det

som att motivationen styr mig.

En chef sa det till mig en gång.

Men egentligen mår jag då ganska dåligt.

Och flyr in i den plats i min hjärna

där ett ljus brinner.

Så fungerar jag.

Och just nu kämpar min hjärna

för att tända det där ljuset.

Det finns några saker.

Jag vill att min blogg ska bli en låt.

En äkta

rörande

känslosam.

Problemet är att jag inte kan skriva.

Inte låtar i alla fall.

Inte musik.

Min syster tände tanken på en minnesfest.

På årsdagen.

Den dagen som skrämmer mig.

Den 2 februari.

Min födelsedag.

Hans dödsdag.

Jag har själv ju skrivit om produkter.

Där vinsten går till insamling.

Kanske till projekt för klasser som strular.

Till klasser

som behöver det där kittet som han var.

Jag behöver tända ett ljus.

Jag ser ett framför mig.

Jag får bara inte tag i det.

2 reaktioner på ”Jag ser ett ljus, men når det inte.

  1. bergalott skriver:

    Du skriver ju redan i diktform. Ta till dig det substitutet för dikter läker. Här är en gammal men ännu levande dikt i min långa läkningsprocess. Strunta i rim och reson. Gör som du gör. Skriv!
    Kram ❤

    *
    Min kärlek är ett moln
    som fäller droppar på din grav
    haglar ibland för att få dig vaken
    ett täcke av snö till skydd
    isrosor i tävlan med vallmo
    för att göra dig glad
    Årstider går men jag är ständigt nära
    hör vinden
    känner regnet
    känner gräset och jorden
    kan ännu andas doften av ditt hår

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s