Tålamodet.

Att baka med barnen är fantastiskt.

Det är ett mysigt sätt att umgås.

Och gott.

Kanske framförallt gott.

Egentligen bara gott.

Förra gången jag bakade bröd

hällde Amira ut mitt kaffe över degen.

När jag bakade bullar

hällde hon mjölet över golvet.

Maryam går runt mina fötter

och gnäller

gråter

drar.

Hjärtat bankar.

Och man liksom trippar på gränsen.

Tålamodets gräns.

Men det är mysigt.

Också.

Och Amira blir så stolt

över allt hon får äta

som hon gjort alldeles själv.

På sistone har vi gjort flingor,

och bakat bröd, bullar och drömmar.

Hennes ögon lyser av stolthet

när hon springer fram till sin pappa för att bjuda.

Eller av bus

när hon tar en kaka i smyg

och gömmer sig bakom köksön.

Nu har jag precis lugnat sinnet

med en fantastisk promenad.

Jag kom ihåg något jag alltid velat.

Att fotografera.

Men jag tar mig aldrig tid och kraft.

En idé väcktes också

om att göra något för Hampus.

Kanske lägga mina bilder i en kalender

och sälja till förmån för något?

Kanske någon annan har någon idé?

Kanske är det möjligt att göra något

när det är dags för Musikhjälpen?


3 reaktioner på ”Tålamodet.

  1. Baka med barn. Sån igenkänning! Mysigt i tanken, mysigt efteråt. Men under tiden är det %*#}<€$$!!! Minns när du la ut en bild att syskonen gjorde pizza. Vet att jag tänkte och tror att jag skrev något i stil med ”bra jobbat, Hampus”. Det krävs ju en ängels tålamod att göra sånt med små barn. Fina Hampus! ❤️

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s