Alla känslorna på en och samma gång.

Många som blivit föräldrar

i alla fall mamma

kan vittna om att man gråter mer.

Till reklam.

Till lycka.

Till filmer.

Man blir helt enkelt enklare rörd.

Well, det är ingenting i jämförelse

med när ens barn dött.

Två dagar på jobbet

och gråten i halsen.

Hela tiden.

Jag känner hur det spänner nånstans

i musklerna kring halsen.

Bara för att hålla gråten på plats.

Det var inte så förut.

Inte ens förut i efterlivet.

Det har kommit nu.

Förmodligen en naturlig del.

I processen.

Jag vill ha min son.

Jag känner mig desperat.

Alltså verkligen.

Så desperat som det bara går.

Känslorna finns där

som bakom en dörr.

Desperationen alltså.

Om jag öppnar dörren

bara minsta lilla för ett ögonblick

så ser jag stormen.

Det pågår en orkan där bakom.

Ibland tror jag

att jag kan strunta i precis allt annat.

Om jag bara får honom.

Se hans leende igen.

Höra hans skratt.

Om jag bara fick 5 min.

1 min av samtal.

Från en mamma till en son.

Jag älskar dig!!

Istället bränner tårarna.

Alltså bokstavligen gör ont

där bakom ögonlocken.

Och i halsen.

Ända ner

till magkatarren som aldrig försvinner.


2 reaktioner på ”Alla känslorna på en och samma gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s