Som ett pussel.

En är levande död.

En är död levande.

En av dem är jag.

En av dem är han.

Jag går runt tom.

Biter ihop.

Fastnar mitt i steget.

Som en gammal motor.

Som startar precis på sista knycken.

Har svårt att skriva inlägg

i bloggen

för min början blir alltid:

-”Jag hatar…”.

Han hålls levande.

Fastän han är död.

Andra försöker med det i alla fall.

Jag tycker det är fruktansvärt svårt.

Han är död.

Borta.

Och där har jag liksom fastnat.

Det är därför jag hatar.

Igår pratade jag med en vikarie

om inskolning och föräldraledighet.

Hon trodde jag var under 25.

Och att det därför var mitt första barn.

Det kunde ha varit.

Men nu är jag 36.

Och har ett trasigt liv framför mig.

Jag har fått 3 barn.

Och förlorat ett.

Som ett pussel

som saknar en bit.

Motivet blir liksom aldrig som det borde.

Den saknade biten syns alltid.

Drar blicken till sig.

Kanske jag kommer sluta känna så?

Jag vet inte.

Annonser

2 reaktioner på ”Som ett pussel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s