Ett besök hos dig.

Som jag skrivit förr är en stor skillnad

att vi impulsivt kan ”träffa” dig.

Jag hatar det här livet.

Så på väg hem igår

åkte vi till din plats.

Hela veckan har paniken vuxit sig starkare.

Nånstans går det in mer nu

att du aldrig kommer hem.

Det är därför paniken kommer.

Och gråten i halsen.

Sakta måste det få sjunka in.

Hamras in egentligen.

Och för varje gång hammaren faller

går spiken sönder.

Och där spiken suttit

finns ett hål.

Med metallsplitter i.

Så för varje gång

gör slaget ont

och splittret blir mer.

Och skär som knivar.

Igen och igen.

Går det att förstå?

Många säger att de inte kan förstå

och känslorna är svåra att förklara.

I alla fall,

när vi kom till din plats

gick Amira direkt för att ge dig en puss.

Din bild.

Hon pratade om hur glad du är.

Vi stod där tysta,

jag och Ihsan.

Och bara tittade.

Amira skulle känna på allt.

Och när vi skulle gå, sa hon:

-”Vi ses en annan dag, Hampus!”

Sen tog hon Ihsans hand, men släppte.

Sprang tillbaka till stenen

Gav Hampus en till puss

Strök honom på kinden.

Tog Ihsans hand igen.

Hon vinkade.

Log och vinkade:

-”Vi hörs!”

Så fasansfullt sorgligt.


2 reaktioner på ”Ett besök hos dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s