Där gråten sitter..

Jag vill vara en snäll mamma.

När Hampus låg där

på IVA

så sa jag till honom

att det var okej.

Att om han inte orkade

så var det okej att han gav efter.

Jag ville att han skulle känna det.

Det var ju enda sättet

jag då kunde hjälpa mitt barn.

Befria honom från det dåliga samvetet

som barn kan ha mot sina föräldrar.

Om de ser dem ledsna.

Men ibland

i det här efterlivet

vill jag bara skrika och svära:

-”Jävla Hampus, varför skulle du dö?!”

Det känns som att jag har nått botten

då jag lägger skulden på min son.

Men ibland

ska ni veta

vet inte paniken

var den ska ta vägen.

Den paniken tar över mig.

Ger mig ingen ro.

Jag känner den nu.

I halsen.

Där gråten sitter annars.

Det gör ont.

Nästan som kramp.

”Jävla Hampus, varför dog du för…?!”

Jag vill bara ha ett svar.

Jag vill bara ha min son.

Annonser

2 reaktioner på ”Där gråten sitter..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s