Den där dagen till.

Ända sen jag skrev

att jag varje kväll tänker

att jag tar en dag till.

Bara.

Så skär samvetet i mig igen.

Det låter inte rättvist.

Mot de andra barnen.

Det låter inte som de får

en riktig mamma.

Som att de får en mamma

som inte alls finns där.

En mamma som inte lever med dem.

En mamma som bara existerar.

Jag vill dementera.

Jag är en fantastisk mamma nu.

En närvarande mamma.

En skrattande mamma.

En lekande mamma.

Däremot är jag en trött mamma.

Och en mamma med ett undangömt behov

av att få sörja sin son.

Det är just det som inte får plats

i vardagen.

Jag hade aldrig före kunnat tro

att jag skulle klara så mycket.

Men samvetet skär ändå

när man ser det sådär i ord.


En reaktion på ”Den där dagen till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s