Hur minns man?

Jag gråter mer nu.

Det märks stor skillnad faktiskt.

Varje kväll har tårarna kommit.

För varje dag försvinner Hampus lite mer.

Jag glömmer saker.

Man tror man ska minnas allt.

Och det för man.

Till en början.

Så många saker man minns glasklart.

Men sen

kommer vardagsstressen

småbarnslivet

ekorrhjulet

och min halvt utbrända hjärna

minns inte allt.

Inte längre.

Jag önskar mig en minnesbok

där allas minnen av Hampus finns.

Men jag orkar inte skapa den…

Min syster är den som varit bäst på det.

Att skicka minnen.

Både i bilder och text.

Ju längre tid som går

desto längre bort försvinner han.

Hur håller jag honom kvar?

För mig?

För flickorna?

Någon som har bra tips?

3 thoughts on “Hur minns man?

Add yours

  1. Idag pratade vi om när åskan slog ner i ett träd utanför huset sommaren 2016. När vi var i inglasningen och det small så in i norden. Jag skrek, du skrek. Hampus var väl mest troligt coolare än oss. Minns också Abbes kalas förra året. Hampus var så snäll och hjälpte dig med Amira. Om du bad honom hämta skötväskan eller titta till henne gjorde han det utan minsta klagomål. Det imponerade på mig.
    Jag minns hans oändliga fantasi och hur jag tänkte att den fantasin kommer att kunna skapa på riktigt någon dag.

    Tårarna kommer oftare hos mig med. ❤️😢

    Gilla

  2. 😢 ja tårarna kommer oftare.
    Det ett år sedan vi åkte till Spanien tillsammans. Mitt stora duktiga tonårsbarnbarn och jag. En hel månad skulle jag äntligen få låna honom. Det blev en av mina bästa somrar. Planet landade sent, men vi satt ute i den spanska natten och åt Tapas. Vi lade upp planer. Hampus njöt och morfar njöt ännu mer❤️ När vi ätit tog vi ett natt-dopp i poolen och kom överens om att det var just så här vår Spanien-sommar skulle vara för mig och min älskade Hampus❤️

    Gilla

  3. Min dotter, som föddes 4 månader efter min John dog, doftade som John ibland.
    Det kom som chock från början och jag hade svårt att hantera det. Sedan njöt jag varje gång det hände ♥️ och kramade och luktade på henne. Stunderna varade bara några minuter och det hände kanske 3-4 gånger per år, inte alls ofta.
    När min Moa kom i puberteten försvann dessa stunder helt 😢
    Jag saknar det mycket, doften är ett så starkt minne. Det är nu ca 6 år sedan jag sist fick insupa doften av min älskade John.
    Bilder, filmer och att bara prata minnen är det bästa sättet för mig nu att minnas honom.
    Du skriver så talande om sorgen, det är för en utomstående som jag lättare att förstå det värsta som hänt i ditt liv.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: