Han behöver mig.

Jag satte mig för att skriva.

Men jag blev tom.

Ju längre tid som går

desto svårare känns allt.

Jag kan inte hitta trygghet i något.

Inte glädje i den tid vi hade.

Inte lugn att han har det bra.

Inget.

Jag blir arg när någon säger så.

Jag saknar.

Och jag åkte till graven.

Ikväll kom samma känsla som på IVA.

Stressen över att tvunget vilja stå bredvid.

Inte kunna vara nån annanstans.

Finnas vid hans sida.

Jag satt där en stund.

Bredvid.

Men nu kunde jag ju inte hålla handen.

Bara gråta.

Och när jag gick

så hörde jag hans röst.

”Mamma, jag kan inte sova.

Kan du stanna hos mig?”

Som när han var liten.

Och ju mer jag gick

desto mer desperat blev hans röst..

”Mammaaa!”

Annonser

4 reaktioner på ”Han behöver mig.

  1. Fasan. Känner så också. Det konstiga är att när hela familjen är vid graven går det ”bra”. Men när jag är där själv är det så tungt. Idag mådde jag så dåligt över utblommade penseer och allmänt rörig plantering. Så pass att jag började gråta. För Albin var rätt noga. Imorgon ska jag styra upp planteringen. Om ca 5 veckor kommer stenen.

    Gilla

    1. Känner igen mig i det också. Som stt absolut inget får vara fel. Även om allt är fel. Man kontrollerar det man kan kontrollera 💔 Kramar till dig och er! ❤️

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s