Osäkerhetens moder.

Jag har sagt det många gånger.

Jag kan inte minnas att jag kände mig

så osäker med Hampus.

När han var liten.

Var jag för ung för det?

Naiv?

Ni vet, sådär att man tror man kan allt.

Vet allt.

Med Amira ifrågasätter jag allt.

Som om hon vore min första.

Skumt.

Det senaste från Amira är i alla fall

att hon börjat smälla av.

För en vecka sen somnade hon inte alls.

Ilskeutbrott.

Maktkamp.

Både igårkväll och dagssovningen idag

somnade hon ifrån mobilen.

Saken är att Amira aldrig.

Och låt mig förtydliga: aldrig

somnat ifrån sådär.

Inte ens som bebis.

Om hon inte varit sjuk.

På förskolan är det samma sak.

Såååå, jaha.

Vi har dragit ner på dagssovningen.

Hur länge hon får sova.

Tydligen alldeles för mycket?

Eller?

Är det en omställningsperiod?

Mina katastroftankar efter Hampus

säger att allt är nåt fel…

Eller kanske framförallt

att jag gör nåt fel…


En reaktion på ”Osäkerhetens moder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s