Morsdag alltså.

Hampus var den

som brukade uppmärksamma mig

på morsdag.

Det var alltid så.

Förra året trodde jag han glömt.

Men tänkte att han kanske blivit för stor.

Och Ihsan glömmer ändå alltid.

Men när jag kom hem dagen efter

låg en smörkniv på bordet.

Med en lapp.

Den finaste av smörknivar

som han gjort på träslöjden.

Och på lappen stod:

”Glad morsdag!”

Med ett stort hjärta.

I år är det annorlunda.

Ihsan hade glömt.

Det var väl det som var samma.

Men vad gör väl det.

Jag känner mig inte värd att fira.

Jag känner mig inte som

den mamma jag en gång var.

Jag kämpar så förbaskat

för att det inte ska synas.

För att barnen inte ska märka det.

Men jag är tom.

Och tyngd.

Som en fjäder.

Eller som en betongklump.

Det låter konstigt.

Men jag känner mig konstig.

2 thoughts on “Morsdag alltså.

Add yours

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: