Att bära andras sorg.

Jag har sagt det många gånger.

Alltid

Alltid

Alltid

Finns där saker att vara tacksam för

om man bara är öppen för att se.

Dagens tacksam handlar om mina barn.

Samtidigt som jag så oerhört sörjer

att flickorna inte kommer minnas sin

fantastiske bror

så är jag så tacksam att jag nu

slipper bära deras sorg.

Som man får när man har äldre barn.

Barn är så svåra.

Vissa agerar ut

Vissa agerar in

Vissa agerar inte alls.

För att sen totalt explodera efter några år.

Alla vuxna runt mig har förståelse

för att min sorg går först.

Min förtvivlan.

Min panik.

Mitt kaos.

Jag är ju mamman.

Och det underlättar.

Men som sagt,

det finns en enorm nackdel

med att mina barn inte sörjer.

De är för små.

För att ens minnas honom sen.

Ni som bär andras sorg:

Det är en hemsk tid

när barnen är ledsna

och ni behöver ta hänsyn

i er egen sorg.

Det kommer att komma en dag

då såret inte är infekterat längre.

Jag tror inte på

att man ska utesluta barnen.

Kanske från värsta gråten bara.

Den som tar över ens existens.

Barn behöver få se

att det är okej att gråta

att vara arg

att flippa ut

att känna precis alla känslor på skalan.

Men kanske framförallt

att fortsätta skratta

och att prata glada minnen.

Att glädjas.

Åt annat.

Att deras grejer fortfarande är viktiga.

Prata med era stora barn.

Och framförallt lyssna.

Om känslor

ALLA känslor.

Om virrvarr

Om minnen

En dag kommer de att tacka er.

Och ni kan minnas tillsammans.


2 reaktioner på ”Att bära andras sorg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s