Dagarna du minns.

Vi kom hem till helt fantastiskt väder.

Solen skiner, blommorna vajar.

Det är röd dag och vår familj,

vi som är kvar,

är bara tillsammans.

Igår var vi till graven.

Med Amira.

Hampus plats sa vi.

”Min gå Hampus” sa hon.

Tror Hampus hade blivit glad

att hon äntligen börjat säga s litegrann.

Det är svårt att hålla tårarna tillbaka.

Men för Amiras skull måste jag.

Hon kan inte alls hantera

när jag är ledsen.

Vi har det så bra just nu.

Trots alldeles budgetspräckande renovering.

Trots kaos hemma.

Trots allt.

Jag kan inte annat än känna

att Hampus borde ha fått uppleva det här.

Nu när dräneringen är gjord

hade han verkligen längtat efter sitt rum.

Det nya i källaren.

Han kanske hade tjatat lite.

Jag blev less det ibland.

Han hade en sån där grej

att han inte frågade.

Istället sa han det sådär smygande.

Så man bara skulle förstå.

Ibland frågade jag vad han menade.

Bara för att han skulle lära sig.

Att formulera vad han ville i en fråga.

Jag tänkte att han behövde det.

Inför framtiden.

Inför vuxenlivet.

Om jag bara vetat

så hade jag gett honom allt han velat ha.

Fast då hade han nog inte heller

blivit den Hampus som han blev.

2 thoughts on “Dagarna du minns.

Add yours

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: