Berg-och dalbana.

Ibland

känner jag mig

som den starkaste i världen.

Som att jag kan klara

precis vad som helst.

”Bring it on” liksom.

Ibland

känner jag mig

som en spillra.

Som något bräckligt.

Eller en liten fjäder.

Ibland

känner jag mig vacker.

Ståtlig.

Som i forna dagar.

Ibland

vill jag kräkas.

Äcklas av

hur jag ens kan gå på planeten.

Det är märkligt hur det kan vara sådär.

Som allt eller inget.

Precis svart eller vitt.

Så är det kring allting nu.

Jag är aldrig grå.

Förutom glädjen.

Den är på något sätt alltid grå.

Medelmåttig.

Daskig.

Som en urvriden trasa.


En reaktion på ”Berg-och dalbana.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s