De lämnar mig frågande.

Jag skriver inte jätteofta längre.

Tidigare skrek mina tankar

och jag behövde få ut dem

innan de fullständigt krossade mig.

Nuförtiden viskar de till mig.

Lika förlamande.

Men de lämnar mig frågande.

Osäker.

På nuet.

På mig själv.

På vad jag känner.

Även fast de inte ställer frågor.

Ibland kommer något

precis mellan två steg

och jag nästan fryser till.

Som att jag lever i någon slags

stop-motion.

Ni vet,

bild på bild på bild

i snabb följd

och att övergångarna

ibland hakar fast.

Det är svårt att förklara.

Jag har i alla fall gått över en fas.

Det märks.

Och blivit mer innesluten.

I mig själv.

Bra eller dåligt?

Svårt att säga.

Att tiden läker sår…

Vem kan ha kommit på något så dumt?

Det är det där med tiden

som är absolut värst.

Att jag resten av mitt liv

ska leva med ett öppet sår.

Och även om tiden

skulle ge det en skorpa

så kommer såret

för alltid finnas kvar.

2 thoughts on “De lämnar mig frågande.

Add yours

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: