Bara en gravsten..

Ligger vaken igen.

Känner att jag mår sämre och sämre.

Tror inte det märks för någon annan.

Det är liksom mörkare inombords.

Och svårare att le.

Svårare att glädjas

och svårare att tycka saker är kul.

Svårare att hitta saker att säga.

Depression.

Alla skrattar.

Som att livet är en lek.

Endel berättar om hur jobbigt

de haft det nångång.

Med pengar.

Med jobbiga saker som hänt.

Och så skrattar vi igen.

Om något annat.

Ingen ser vad jag behöver.

De ser bara den roll jag spelar.

Den där jag är medlidande.

Fastän jag vill skrika att deras barn lever.

Den där jag skrattar

fastän jag mår illa.

Allas barn lever.

Inte mitt.

Nån skrev till mig

att det är sådär

Och att man tillslut

känner rollen man spelar.

Snart ska vi hem.

Det borde vara skönt

men jag är rädd.

För verkligheten hemma.

Utan Hampus.

För vardagslivet.

Utan Hampus.

Bara en gravsten.

2 thoughts on “Bara en gravsten..

Add yours

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: