Den fasansfulla natten del 4 – IVA

Vi kommer in i ett rum.

Läkaren, undersköterskan, jag, Ihsan och Maryam.

Hampus pappa är också där.

Läkaren börjar prata,

men avbryts när Hampus bonusmamma kommer in

och kastar sig gråtandes i hans pappas famn.

Jag blir arg.

Dum reaktion.

Men jag vill inte bli avbruten.

Inte där och då.

Jag kommer bara ihåg två saker från det samtalet.

-”Det kommer att bli mycket svårt för Hampus det här”.

Jag vet att jag blir lite ställd.

”Svårt? Så han lever alltså?”

Och jag blir glad.

Sedan säger hon:

-”Vi har fått igång Hampus hjärta.

Men det är bara ena halvan som slår ordentligt.”

Jag vet att hon pratar

om hjärnskador

och om vad som kommer hända nu.

Hampus ska röntgas och

sedan ska han till IVA.

Vi är välkomna att vänta

i ett anhörigrum i närheten

medan de gör honom i ordning.

Vi blir kvar i rummet.

Jag, Ihsan, Maryam och undersköterskan.

Jag känner hur jag skakar.

Jag kan inte äta för jag mår illa.

Vi sitter där länge.

Inom mig känns det litegrann

som att jag kan undvika verkligheten

om jag inte gör som de säger.

Jag vill stanna i den andra verkligheten.

Den, där Maryam igen behöver äta.

…..

Hampus låg nästan rakt in på IVA,

bara lite till höger.

Han hade en värmefilt över sig

eftersom han var så kall.

Han var svullen, av alla mediciner.

Han hade en slang in genom munnen

och förmodligen många fler

som jag inte såg.

När jag såg honom brast det.

Under resten av natten

var jag vid Hampus sida i princip hela tiden.

Personalen sa till mig att försöka vila,

men direkt jag kom tillbaka till anhörigrummet

så behövde jag tillbaka.

Jag berättade historier,

pratade om minnen,

sjöng sånger som jag brukade sjunga

när han var liten,

höll hans hand och

grät som jag aldrig gråtit förr.

En gång, den första gången,

hans näsa torkades,

för att det kom så mycket blod

så formades blodet till ett hjärta

på papperet.

Mot mig.

Det var en sån grej

som man så desperat vill

ska vara ett tecken.

När morgonen kom,

fick vi gå ut.

Personalen skulle rapportera.

När vi får komma in igen

är det en annan läkare där.

Han presenterar sig.

Han säger till mig att Hampus alla organ

har tagit ordentlig skada och

att vi kan anta att hjärnans skador är än värre

eftersom hjärnan är det mest känsliga organet.

Vi samlar alla.

Läkaren meddelar att det är dags.

Att stänga av.

De har under hela natten kämpat,

och provat allt

men ingenting har gjort att Hampus kropp

visat några tecken på förbättring.

Det finns inget hopp längre.

Ihsan har åkt för att hämta min mamma

och jag ber läkaren vänta.

För att de ska hinna komma.

När alla är på plats

samlas vi runt Hampus.

Vi gråter och håller om varandra.

Jag lutar mig över Hampus.

Kramar om honom och viskar:

-”Jag älskar dig, Hampus.

Du är min superhjälte.

Jag har alltid varit så stolt över dig.

Jag kommer sakna dig.”

Sedan ser jag att läkaren nickar

mot den ena sjuksköterskan.

Hon stänger av en maskin.

Det händer inget.

En annan maskin stängs av.

Alla värden sjunker

och läkaren säger:

-” Nu är Hampus död.”


4 reaktioner på ”Den fasansfulla natten del 4 – IVA

  1. Tårarna rinner och jag kastas tillbaks 19 år i tiden då min John kopplades ur respiratorn. Kan helt förstå och relatera till dina känslor ♥️

    Gilla

      1. Min John hade shunt sedan 4 dagars ålder och det var ett planerat byte, något vi gjort flera gånger förut. Shunten dränerar överflödig vätska från ventrikelsystemet i hjärnan. John hade överproduktion som kroppen själv inte hann/kunde ta hand om. Den här gången gick det fel, läkaren placerade shunten fel och den dränerade inget.
        Vi märkte det ganska snabbt då han inte vaknade som han brukade efter en operation. Det tog ca 10 timmar innan han fick andningsstillestånd.
        Snabbt till operation igen och sedan ner på intensiven. John vaknar aldrig upp igen, trycket på hjärnan hann bli för högt och han konstaterades hjärndöd efter 10 dagar i medicinsk koma.
        Du kommer för evigt att vara en annan människa än den du en gång varit.
        På gott och ont.
        Du är fantastisk på att sätta ord på dina känslor och man dras in i din historia. Stressa inte vidare i sorgen, det tar tid att läka. Dina sår är så färska ♥️

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s