Att se ljusglimtarna

Det låter kanske märkligt.

Oförståeligt.

Och alldeles för tidigt.

Men jag känner glädje.

Ibland.

Jag har börjat se ljusglimtar.

Sånt som verkligen når fram.

Jag skäms lite.

Nu när jag skriver det.

För det känns så fel.

Men jag tror ändå att det är bra.

För mig själv alltså.

Jag ser vackra saker.

Jag ser färger

och jag kan faktiskt skratta

utan att det klingar falskt.

Inte alltid.

Men det finns tillfällen.

Är det för att jag inte riktigt

lever i verkligheten härnere?

Eller är sorg såhär?

Jag fick en kommentar

om att jag skulle vara tacksam.

För ljusglimtarna.

Istället för att svärta ner dem med dåligt samvete.

Men det är mot Hampus jag tänker det.

Igen.

Att han ska se mig

och tycka att jag sviker.

Att jag inte sörjer nog.

Det här är en jobbig sak.

I tiden efter.

Att glädjen inte känns okej.

One thought on “Att se ljusglimtarna

Add yours

  1. Är så glad att du kan känna glädjen ibland. Är ju dumt att säga att du förtjänar den så mycket för då är det ju som att det krävs något speciellt för att få vara glad. Men du förtjänar all glädje! Har också förståelse för ditt dåliga samvete. Det är fasen inte lätt! ❤️❤️

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: