Då jag inget annat ser.

Nu blev det sådär igen.

Paniken.

Då jag inget annat ser

än min desperata sorg.

Än Hampus död.

Inget är värt.

Ingen förstår mig.

Och andningsnöden

som ett brev på posten.

Det hjälper faktiskt lite

att sätta ord på hela kaoset.

Förmodligen för att det

för tankarna till annat.

Är det för att man använder

en annan del av hjärnan?

Jag har börjat reagera mer.

På dagarna.

När vi pratar.

Få klumpen i halsen.

Gråten svider.

Bränner.

Vill ut.

Vet inte varför jag håller emot.

Sakta sakta tror jag det börjar gå in.

Fast det är då det blir såhär.

På kvällen.

Då jag bara vill dö själv.

Ser ingen mening att stanna.

Inte ens flickorna.

Intellektet säger en sak,

men för känslorna är det ovidkommande.

Jag älskar dig, Hampus!

Det här är så förbannat orättvist.

Jag vill bara ha dig tillbaka.

Din kram är det enda nånsin

som kan trösta mig.


2 reaktioner på ”Då jag inget annat ser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s