Syskonen med de busiga ögonen.

Hampus älskade sina små syskon.

Jag har nog skrivit det förr.

Ni får nog stå ut med det.

Jag vill bara säga/skriva allt om honom.

Igen och igen.

En gång hade jag precis hämtat Amira.

Från förskolan

och vi såg Hampus gå in på biblioteket.

Vi följde efter.

Jag var lite avvaktande.

Han hade ju en klasskompis med.

Men Amira sken som solen.

Sprang till Hampus.

Han tog upp henne.

Visade henne för klasskompisen.

Sa nåt som jag inte hörde.

De alla tre log mot varandra.

Amira och Hampus

med de glittrande, busiga ögonen

som de båda har/hade.

Som den mest naturliga grej.

Han sa till mig att de skulle jobba lite.

Sen skulle han komma.

Amira blev ledsen när vi skulle gå.

”Följ mamma Amira, jag ska

stanna här. Jag kommer hem snart.”

Han sa det med den där

målbrotts-rösten han hade.

Fast ett målbrott som nästan var klart.

Maryam fick ju bara 5 månader

med sin bror.

Men om Hampus fick välja

valde han alltid henne.

När jag bad om hjälp.

Ler av tanken.

Han tyckte att Amira

var ganska jobbig

och hon gillade nog

att trycka även på hans knappar.

Hjärtat brister av tanken på

att de inte kommer minnas.

Varför fick han inte leva?

Jag hade nog hellre valt ledsna barn nu.

Som sen hade vackra minnen kvar.

Men jag fick aldrig välja…


2 reaktioner på ”Syskonen med de busiga ögonen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s