Den fasansfulla natten del 2 – Ambulansen

Ambulanspersonalen kommer in.

De arbetar snabbt.

Jag skyndar ut.

”Jag kan inte se det här” säger jag.

Jag faller ihop i rummet utanför.

Min andning fungerar knappt.

Jag ser in.

Ihsan har stannat kvar.

Kämpar jämsides med ambulanspersonalen.

Fortsätter kompressionerna

medan de förbereder sitt.

Jag skyndar till telefonen.

Meddelar hans pappa.

Han ska komma.

Nånstans hör jag Amira gråta.

Men det dränks av min egen.

Jag tror mamma sjunger för henne.

Ihsan kommer ut ur rummet.

En till ambulans har kommit.

Med en narkosläkare.

Jag minns inte helt här.

Vad som hände.

Min mamma försöker krama mig.

Jag vill inte krama nån.

Har ingen koll på mina känslor.

Men jag hyperventilerar.

En från ambulansen ställer frågor.

Tillslut ska de åka in.

Ihsan frågar hur det är med honom.

I mina tankar skriker jag.

”Nej! Svara inte!”

Fast jag tittar ändå upp på henne.

Med hoppet

om att hon ska säga nåt jag vill höra.

”Nej, han andas ju inte själv.”

Då säger Ihsan igen till mig

att det kommer gå bra.

Han vill trösta mig.

Men jag inser då.

Det kommer inte gå bra.

Och jag skriker men viskar

”Han är död”.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s